Thursday, October 22, 2015

Konstgjort


Vi lever i en värld som alltmer ter sig konstgjord. Med konstgjord menar jag att den är långt ifrån naturen. Men jag tycker mig se att den här världen i allt större utsträckning också styr hur vi uttrycker våra känslor. Vi skickar meddelanden via facebook, mail och appar. Vi väljer partner utifrån en bild i en app. Vi matas med information om hur man bör se ut, vad man bör göra och vad man bör äta. Program som Paradise Hotel och liknande sätter tonen.
Om detta har det skrivits mycket. Men någonting gör det med oss onekligen. Någonting håller på att gå fel, för hela vår känslovärld styrs snart av det virtuella. Jag är ett mycket bra exempel på det. Här på denna bloggen är det egentligen det enda stället där mina innersta tankar kommer fram. Men det är ju ingen kommunikation att tala om. Det är det ensammaste stället på internet, för vem läser detta? Enligt statistiken på bloggen så är det några som besöker den här sidan. Men ytterst sällan får jag se någon kommentar eller någon som nämner bloggen för mig i verkliga livet.

Jag kan inte sticka under stol med att jag inte endast skriver för mig själv, även om det är den här bloggens primära syfte. Jag är ingen ordkonstnär, ingen författare eller poet. Jag skriver vad jag känner för med känsla, ändå kan jag inte hjälpa att tycka att det jag skriver om, det jag försöker förmedla, det ser jag ytterst sällan någon likhet med någon annan stans på webben. Allt passerar genom ett filter överallt. Men vad är meningen med det? Blir man mer omtyckt om man censurerar sig själv? Är inte det mänskliga, det äkta vackert nog? Nej, det verkar ju vara dagens sanning. Vi lurar oss själva och andra genom att ge en förfinad, censurerad bild av oss själva. Men när det kommer till kritan, vill du bli ihågkommen som den som folk tittade på genom ett filter, eller som någon som alltid var sig själv?

Jag är faktiskt rädd att det här ständiga filtrerandet även spiller över på hur man är gentemot sina närmaste. För om man inte duger på facebook, kanske man inte tror att man duger bland sina närmaste heller?

No comments: