Kanske är det bara så att jag har vant mig själv och min kropp att vara i det läge jag är och har varit de senaste åren. Jag påmindes om att jag faktiskt inte mådde stort mycket bättre när jag var i ett förhållande. Det fanns ju en anledning till varför jag gjorde slut. Jag tänkte också på det här med ensamheten som jag ofta klagar på. Det ligger absolut någonting i det men ofta är min ensamhet också självvald och jag är ju verkligen inte den som inte har några vänner. Men det är naturligtvis skillnad på ensamhet och ensamhet. I många fall har jag i alla fall tackat nej till socialt umgänge för att jag hellre ville vara ensam för att ensamheten inte har lika stora krav. Jag tror i varje fall att jag klagar på att jag inte har något, som jag i själva verket har rätt stor egen skuld i att det är som det är.
Sedan är också frågan om det inte är helt andra saker som egentligen gör att jag mår dåligt.
Jag försöker i alla fall sakta men säkert ändra på alla de småskadliga beteende jag har lagt på mig. Det går rätt bra för tillfället. Men Rom byggdes inte på en dag. Dock tror jag att bättre dagar är inom räckhåll. Åtminstone känner jag mig mer positiv idag än vad jag har gjort på ett tag. Jag kan nog nästan säga att den tunga period jag hade när jag var ledig har jag lämnat därhän.
Jag tänkte på det här med hur jag ofta brottas med mig själv och depressiva tankar/ångest. De flesta människor har begränsat med energi att lägga på olika aktiviteter. I mitt fall går mycket av min energi till att stångas med mig själv, andra människor, som inte behöver göra det har chansen att lägga sin energi på något annat, till exempel på sina barn, på att träna för att bli riktigt bra på nåt eller att tjäna pengar/göra karriär. Jag tänkte att min största utmaning i livet är att få ordning på mig själv. Men vad händer när jag väl står där och känner mig tillfreds? Kommer jag då att känna mig nöjd eller kommer jag då ha energi över att ta mig an andra projekt? Oavsett så är det så att hade jag inte mått så här så hade jag kunnat utveckla mitt engagemang inom mitt parti ganska rejält. Och kanske är det så att om man lyckas lägga sin lilla energi man har på något engagemang eller träning, så får man tillbaka mer än vad man har gett och kan må bättre sakta men säkert den vägen. Det vet jag inte riktigt. Men det känns i alla fall bra när man lyckas ta sig ut på rollerbladesen trots att man egentligen inte orkade.
Idag är det skivan Components av Bobby Hutcherson som står för den musikaliska njutningen. Fantastisk jazz.
No comments:
Post a Comment