Jag finns inte längre på facebook, instagram eller twitter. Dessutom funderade jag ett bra tag om jag skulle göra den här bloggen helt privat så att bara jag själv och några få utvalda skulle få läsa. Det finns en del jag har skrivit här som kanske kan verka lite väl personligt. Men å andra sidan, det är väl också det som är hela denna bloggens styrka. Just att den är så pass personlig. Dessutom känns det som att jag på något sätt ändå vill nå ut med mina tankar och kanske är denna bloggen det bästa sättet. Här ger jag mig själv möjligheten att nyansera bilden lite i stället för korta statusuppdateringar om allt möjligt skit som egentligen är rätt ointressanta. Det som jag verkligen bryr mig om brukar hamna på bloggen. Jag har gått social media "cold turkey" nu sen i söndags. Varför? Jag kände att det var negativt på så många plan men om man ska sammanfatta det så handlar det om följande:
1. Tar upp väldigt mycket tid till väldigt lite nytta
2. Datainsamlingen som facebook sysslar med är obehaglig. Det är inte bara facebook som gör det. Säkerligen gör google, apple och microsoft samma sak. Men det är inte lika lätt att sluta använda sin iPhone, google som sökmotor eller microsoft windows.
3. Fejknyheter och facebook-troll. Jag ville avskärma mig från allt skit som dyker upp på facebook. Om jag ska läsa nyheter vill jag läsa det från pålitliga källor från seriösa nyhetsredaktioner. Det sprids så mycket rena lögner på facebook. Dessutom kan man bli trött på hur folk kan bete sig bland kommentarerna.
4. Jag precis som många andra har lagt upp en massa privata bilder hos facebook. Jag vill inte att facebook ska ha tillgång till dem. Jag känner att man inte har kontroll över sina bilder man lägger upp där.
5. Jag känner inget behov längre att posera, skryta och göra mig till offentligt. Jag känner heller inget behov att berätta för alla om hur bra eller dåligt jag mår.
6. Den polerade, tillrättavisade bilden som många visar utåt på facebook är självklart inte den korrekta bilden av person, det tror jag de flesta fattar men om det är den enda bilden jag har av folk och aldrig nånsin träffar dem i verkligheten så vad har de då för egentligen för relevans för mig?
7. Det jobbigaste jag vet är nästan mängden information och budskap som man får. Jag känner inte riktigt att jag hinner med och processa allt, allt bara swishar förbi en i ett konstant flöde med information som aldrig tar slut och som dessutom suger in en som en drog.
Skulle säkert kunna kunna komma på fler punkter. Om jag går med i facebook igen, för risken är ändå rätt uppenbar att det kommer att hända, så kommer jag att begränsa det genom att inte gilla mer än absolut nödvändigt med sidor, bara ha vänner på facebook som jag faktiskt träffar i verkligheten samt inte alls lägga upp bilder och en massa statusar i tid och otid. Jag misstänker att jag framförallt kommer att sakna att ha koll på alla evenemang som kan vara roliga/intressanta att gå på. Men just nu ger jag fan i att facebooka ett bra tag.
No comments:
Post a Comment