Skriva igen. Skriva i bloggen igen. Vad meningslöst det känns. Mycket känns meningslöst just nu. Jag pratade med en god vän igår det samtalade ändrade en del i mitt liv.
Jag har alltid drömt om att segla och vara ute på de sju haven och vad kan inte vara mer passande då att vara kapten på ett stort fartyg? Det är vad jag vill bli, vad jag vill göra. Det finns inget annat som entusiasmerar mig mer än tanken på att gå en sjökaptensutbildning. Men kruxet är att jag måste betala en massa pengar för att få min syn korrigerad med laser för att kunna gå utbildningen. Det känns som ett stort hinder.

Men jag kan också fortsätta att plugga statsvetenskap och köpa en liten båt i stället som jag kan ha att segla med. Sen när jag blir rik så köper jag en ännu större och får ännu mer seglingsaction. Kan ju vara en bra väg också.

Annars känner jag mig bara så ensam och ful, uträknad redan innan det roliga ens hade börjat. Det är lite trist men det finns alltid en väg ut.