Klockan är 03.38. Jag är inte ett dugg trött.
Jag är en sömnlös drömmare som lever på njutningen av att dricka ett glas mjölk.
Några svarta bokstäver på en skärm är vad jag lever på.
Vackra ord, dumma ord.
Jag försöker få det här till någon slags dikt, men jag kan inte längre skriva.
Jag lyssnar på hård och arg musik, utan att tycka att den är hård och arg.
Dagarna liknar varandra. Upp sent, gå och lägga sig sent. Mat på utspridda tider. Frånvarande telefonsamtal. Frånvarande vänner, frånvarande kärlek.
Jag kan vara sur, en halvtimme. Jättesur. Imorgon kanske det blir längre.