Jag går runt i en värld som ger mig ångest. De senaste dagarna har varit en utdragen session av ångest på hög nivå. Jag tröstshoppade lite utan att det kostade så mycket. Det gav mig lite glädje. Jag sålde 2 högtalare och fick ett nytt par för samma summa. Sen köpte jag en pickup för 600 kr. Billigt nöje? Allting är relativt. Men det var värt det för mig. Men fick ändå mycket ångest efteråt. Kunde ha sålt högtalarna dyrare och bara tagit pengarna i stället. Men hur kul är det? Marek och min mor och jag satt och lyssnade hela kvällen. Men när kvällen var över råkade jag i bråk med en vän som jag nu har tagit "paus" ifrån. Mer ångest följde. Nu är jag där igen. Med en spänning i hela kroppen och en tung och obehaglig klump i magen. Intensiteten varierar men den finns alltid där. Tankarna går till S. Ju längre jag lever desto mer ångrar jag vårt uppbrott. Jag är inte färdig med henne. Jag saknar henne varje dag. Det är den bittra sanningen. Men det loppet är kört för länge sen och saknaden har noll mening. Det är bara ångest. Men den kvinnan var en ängel. En så godhjärtad och mild varelse vars like jag inte kommer att hitta igen. Kärleken är blott en chimär. En hägring men svag en förnimmelse om dess existens känner jag ibland och den väcker en förhoppning inom mig som alltid grusas. Men i mitt ångesttyngda hjärta finns en kärlek för S kvar. Jag vet inte om det är äkta kärlek. Vet inte om jag har känt äkta kärlek. Jag vet inte vad det är.
Godnatt.
No comments:
Post a Comment