Jag känner att det är ett evigt krig mellan ljus och mörkt. Varmt och kallt. Högt och lågt. Överallt och i alla avseenden. Det yttrar sig oftast i mer abstrakta termer som sparkrav/investeringar, klimatförändringar/klimatförnekare, alt right, neo-nazis, sverigedemokrater / demokratikämpar, greenpeace, feminister.
Jag känner att jag verkligen har kämpat emot mörkret och stigit upp varje morgon de senaste två veckor, tagit mig till jobb, genomfört en hel del bra jobb med mina elever. Men idag tog det stopp. Jag förmådde mig inte att stiga upp, ringde och sjukanmälde mig och gjorde mig själv och andra besvikna och sov till klockan 15.00.
Well, åtminstone gick jag upp sen, gick och handlade och hämtade en skiva som låg och väntade på mig i form av Jethro Tulls Aqualung, 40-års jubileumutvåga, mixad av Steven Wilson. Den låter jättefint på min SL-1210.
Men whatever. Den enda som bryr sig om sånt är jag själv, i min lilla värld. Ibland undrar jag om det ens är lönt att berätta om ens intressen för folk som inte har samma intresse. Hur skulle det överhuvudtaget vara relevant för dem? Alla, inklusive jag själv, har blivit väldigt egoistiska, kanske mer än tidigare. Det är i alla fall så det känns.
Men nu är i alla fall klockan 18.00 och det är inte beckmörkt ute. Det är rätt skönt. Den här vintern har varit lång och den håller fortfarande ett grepp om Sverige. Kanske hoppar vi helt över våren och hoppar in i sommaren direkt. Ska jag vara egoistisk och skita i klimataspekten så hade det gärna fått vara +20 grader och sol hela nästa vecka. Då är jag påskledig.
Fredens liljor!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment