Nu på min första dag av julledigheten (som varar ända till den 8 januari) börjar någon slags julefrid infinna sig. Men som alltid lever jag alltid med en slöja av ångest över mig. Aldrig är jag helt fridfull och harmonisk inombords. Vet inte när jag senast kände mig helt tillfreds med mig själv. Som så ofta känns det som att jag måste köpa mig en känsla av välbehag. Det som alltid gör mig glad och skänker mig något slags välbefinnande är musik och klockor. Gärna musik spelad genom dyr elektronik och högtalare och dyra schweiziska ur. Men samtidigt som jag verkligen njuter av att äga och bruka dessa tingestar, skänker det även mig en hel del ångest när jag betänker hur mycket jag har betalat för dem.
Livet är ett enda stort givande och tagande. Jag är skuldsatt men jag hävdar med bestämdhet att vore det inte för den sköna miljö jag har skapat mig med mina saker här hemma så skulle jag må otroligt mycket sämre.
Nåväl, jag har haft en bra avslutning på den här terminen på jobbet. Känner mig uppskattad och som att jag verkligen behövs där. Det är en skön känsla.
Egentligen känner jag att just nu är det ovanligt lite som saknas i mitt liv, för att jag ska må helt bra. Känslan av ensamhet finns där, som så ofta. Men förutom det mår jag rätt OK. Jag önskar att den här ledigheten kan få mig tillräckligt fylld med energi och positivitet för att börja det nya året på ett bra sätt. 2018 är inte långt borta. Då fyller jag 34 år. Tiden går fort.
No comments:
Post a Comment