Brist på tålamod

Jag har mycket tålamod med människor men är väldigt ivrig med mig själv. Finns nog en psykologisk diagnos för det beteendet. Otroligt vad folk är svåra att nå rent allmänt. Var på ytterligare ett meningslöst match.com singelevent. Jag pratade öppet och länge med en del folk. Men som vanligt blir det liksom inget mer än ett vänskapligt samtal. Hur ska man nånsin hitta den "rätta"? Eftersom jag vantrivs med att vara singel men ändå är såpass luttrad och uppgiven när det gäller relationerna mellan man och kvinna kan jag ju rimligtvis inte hitta en livspartner. Måste ju uppenbarligen vara positivt inställd till livet och allt för att nå dit. Jag bara funderar på vem som är glad och uppåt och positiv hela tiden? Åtminstone måste man nog må bättre än vad jag gör nu för att träffa någon. Well, på tåget hem efter en utekväll där man återigen återvänder till en ensam lägenhet, lite mysfull och ångestfull så är det inte lätt att vara positiv. Cykel imorgon till jobbet? Jodå. Det blir väl inga problem. :)