Vi står så långt ifrån varandra, men vi vill samma sak

I min lilla umgängeskrets finns det många singlar, jag är en av dem. Varför är det så? Jag tror ingen egentligen vill vara singel för alltid självvalt. Människor behöver närhet och tvåsamhet eller flersamhet för den delen. Men om vi utgår från att idealet är ett parförhållande, så är det något som absolut inte står rätt till i det här samhället.

Det föds för få barn. Det här samhället åldras och vi behöver tillskott av nya människor, som ska ta hand om de äldre. Men när vi inte ens kan inleda ett förhållande, hur svårt blir det då att skapa nya människor?

Jag är helt övertygad om att det är ett problem som härstammar från en djup känsla av att vara obekväm med saker som inte har någon relevans eller inte borde ha någon relevans.

I många dejtingsammanhang och på TV pratas det om så kallade "red flags" eller "icks". Jag kan tala om att jag är ett typexempel på en person med många "red flags", alltså saker som bedöms som risker i ett förhållande. Jag är arbetslös, 41 år gammal och har inga barn. Bara där diskvalificeras jag av väldigt många potentiella partners. När det gäller "icks" så dricker jag ibland mjölk direkt ur paketet och ibland duschar jag inte på flera dagar. Oerhört äckligt va?

Jag är inte en dålig människa för det. Jag har många positiva egenskaper. Jag är mycket lojal mot mina vänner, är en stor djurvän och är rätt så allmänbildad, teknisk kunnig och ganska intelligent.

Online-dejtingen är död, det går inte att ta sig fram som 41-årig man. Ytligheten passerar alla gränser. Men jag har också provat att träffa människor både på krogen, speed-dating och på events anordnade för singlar. Jag har varit på en hel del dejter genom åren men det stannar oftast vid att man av olika skäl inte bedöms som kompatibel, vare sig det är från mitt håll eller från de jag har träffat. Jag försöker nu att söka mig till danskurser, eftersom jag alltid har älskat dans. Kanske finns det nån att träffa där?

Jag tror att vi lever i en så komplex och informationsstinn värld där hjärnan snabbt har lärt sig att identifiera faror och snabbt sålla bort de personer eller företeelser snabbare än det är vettigt. Det gör att vi sällan vågar öppna upp oss inför andra, okända människor, eftersom okänt också i sig bedöms som en fara. Vi vill heller inte ödsla tid på någon som redan på förhand kan dömas ut ganska snabbt, i form av ganska irrelevanta saker. Men för att jag personligen ska kunna utveckla en djupare känsla för någon, så krävs det att man ömsesidigt lägger ner ganska mycket tid, uppmärksamhet och att man jobbar på att vara välkomnande snarare än avvisande.

Men jag förstår också det, att många kvinnor idag inte vill vara någon som ska iklä sig traditionella kvinnoroller och finna sig i olika föråldrade beteenden som män kan ha. Exempelvis vara den som tar hand om barnen i första hand eller lagar mat och städar åt männen. Jag tror kvinnor idag vill ha män som vill dela på alla livets bördor. Kvinnor tar också oftast den största risken i barnafödande då det är långt vanligare att de själv får ta hand om barnen vid ett brustet förhållande. Så jag förstår att kvinnor vill ha rediga, ansvarstagande män som bidrar lika mycket i ett förhållande. Dessutom så finns det mycket i media som vittnar om mäns våld mot kvinnor. Men media tar ju framförallt upp ytterligheter och inte det vanliga livet, med lyckade kärleksfulla förhållanden. Kvinnor har kanske fått en skev bild av hur män är, baserat på alla faror det flaggas om? Det känns verkligen så.

Så för att vara attraktiv idag, upplever jag som att det krävs mycket av både män och kvinnor. Ska kvinnor och män släppa på kraven? Ja, kanske lite. Om alternativet är att både män och kvinnor lever som ensamma, olyckliga och ofrivilliga singlar, måste vi i alla fall försöka mötas och inte snabbt sätta upp barriärer för ett möjligt förhållande. Vi måste vara ärliga med våra svagheter och våga visa oss svaga, på lika villkor. Vara välkomnande och förstående, öppna och icke-dömande. Först då kanske vi kan brygga det avstånd som jag upplever finns mellan män och kvinnor (samt självfallet alla inom HBTQ). Lusten att träffa någon ny och spännande ska heller inte behöva handla om "icks" eller "red flags", tala framförallt i stället och vad som gör dig till en bra person, vad du gillar att göra, vad din passion är. Fokusera på det positiva! Vi är alla en komplex samling av egenskaper som alla kan bedömas från olika håll. Men låt dina positiva sidor vara det som gör att en tilltänkt partner blir intresserad och var öppen och lyhörd för din dejts bra sidor. Att vi alla har negativa sidor, det är självklart men kanske kan vi vara lite mer öppna för att dåliga sidor inte nödvändigtvis ska vara det som fäller domen om ett möjligt förhållande.