Alltid har vi fått lära oss att alla är värda lika, oavsett ursprung, kön etc. Då kan man ju fundera på vad det är för värde vi snackar om. Jag värderar ju en hel massa människor högre än Donald Trump exempelvis.
Om jag får välja mellan mina vänner och någon bekant så värderar jag mina vänner högre.
Om jag måste värdera en arbetslös persons värde jämfört med en som är överläkare på Karolinska så värderar jag läkaren högre.
Det finns otrolig mycket olika meningar av ordet "värde" så det blir komiskt. Såklart tycker jag att en helt okänd person för mig är lika mycket värd oavsett om hen är mörkhyad eller en vit bög. Det är oftast det människor pratar om när det gäller människors lika värde.
Men även bland våra vänner rangordnar vi, vissa är bästa vän och andra inte.
Vi rangordnar också beroende på hur olika människor får oss att känna. En vän som du kallar vän men inte trivs att umgås med är inte den första du kommer att ringa och bjuda på ditt födelsedagskalas. Kanske kan en sån bli bjuden ändå, på grund av att man kanske tycker synd om stackarn.
Jag har funderat mycket på vad jag är värd. Utan ett värde för samhället, andra människor eller till och med en själv, kan man ju inte vara. Om ingen värdesätter dig, om ditt bidrag till samhället är lika med noll och du själv tycker att du är värdelös, då är man en miserabel människa.
Eller är man det? Om man kan fortsätta att leva och klara sig, utan att skapa något värde för någon annan än en själv, är man inte ganska fri då? Fri från andras förväntningar på prestation, ingen ringer dig, ingen skriver till dig. Du är ensam och totalt värdelös för alla andra utom dig själv. Om du lär dig att trivas med ditt eget sällskap då, måste du ju vara den mest fria och oberoende människan i världen.
Jag tror det är dit jag vill nå, i min nuvarande situation i alla fall. Problemet är att jag älskar att vara bland människor och älskar att konversera och utbyta tankar och idéer. Men folk verkar inte riktigt tycka att jag är något fantastiskt sällskap. Endast några få vill ha med mig att göra. Och det räcker inte för att stilla min hunger på samvaro. Så att jobba på att bli värdelös men oberoende och fri, att trivas med att vara mig själv och eventuellt katten är det jag försöker, även om ett jobb och en tryggad ekonomi skulle göra mig gott också.
1 comment:
Tjena Daniel. Det var ju suveränt skrivet och ämnet är helt rätt i tiden. Håller med dig till fullo. Tycker du ska skriva en bok om ämnet. Titeln är ju klar redan... existensbevis. Titeln gör det ju även enkelt att dela upp bevisen i olika kapitel. Din skrivstil gör det lätt att följa dina tankar och jag tror många skulle vilja läsa en bok som denna. Genom bloggen får du in berättelser som du kan använda i boken, om du skriver att du vill använda berättelser i din bok och tillstånd ges i denna. Det blir ju även en möjlighet att bearbeta dina problem med hjälp av bloggen. Kör på. Du blir väl då även en av mina pecha kucha föredrags hållare med både detta ämnen och din expert kunskap om hörlurar mm. Du få på detta sätt även ett eget existens bevis.
Post a Comment