Det finns ingen tvekan längre. Jag är fundamentalt annorlunda än de flesta andra människor jag har mött. Visst, jag har alltid vetat att jag inte är som många andra. Men nu har jag förstått att min föreställningsvärld finns på ett annat plan. Den insikten har gjort det lättare att leva. Det finns ingen som är min like, min själsfrände eller ens en riktig vän, enligt det sättet jag definierar det.
Låt mig ge ett exempel hur jag tänker och varför det är skadligt att tänka så.
Lärde känna en person för ett tag sen. Hen är DJ och ville lära mig lite tekniker. Hen vill att jag ska komma till hans lokal. Jag ber om tid och plats. Hen återkommer inte om det. Hen beklagar sig sen om att hen inte ska behöva tjata på dem hen vill hjälpa aka mig. Så jag bjuder in hen i stället. Hen dyker inte upp. Sen vill hen bli uppskriven på en gratislista för ett event jobbar på, sa att jag inte kan fixa det. Kanske vill hen komma ändå? Skickar info och bilder från eventet och erbjuder mig hämta hen med bil då jag ska hålla mig nykter. Hen slutar svara på meddelanden.
Jag blir orimligt ledsen och kränkt av att bli behandlad så här. Och det är bara en i raden av många besvikelser jag får uppleva konstant kopplad till människor. Jag har en jävla förmåga att stöta på människor som sviker en gång på gång. Det leder mig till slutsatsen att det faktiskt måste vara mig det är fel på.
Dessa människor har säkert goda intentioner men sviker mig. Jag blir följdaktligen otroligt ledsen. Känner mig ensam och ett mörkt hål fyllt mer ångest breder ut sig över hela mitt väsen.
Jag har blivit en expert på att dölja det. Men ibland spiller det över. Jag kunde inte hålla tillbaka min senaste besvikelse över att jag inte får några timmar eller något schema överhuvudtaget på mitt jobb framöver. Det är brist på arbete. Men hallå, jag är 37 och har räkningar och skulder att betala. Jag skrev ett irriterat och totalt onödigt mail till min chef om att man inte bara kan dra in timmar helt plötsligt på det här sättet.
Nu tror jag att jag kommer få sparken för det.
Livet är en enda rad av besvikelser och folk undrar varför jag mår dåligt.
No comments:
Post a Comment