Experiment

 Jag får ofta känslan att högre makter, gud, eller några galna vetenskapsmän från framtiden har den här planeten som ett enda stort experiment. Ja, visst, det låter väl rätt galet. Men det behöver inte vara ett experiment, det kan snarare vara någon slags strävan efter att uppnå perfektion.

Jag sitter här och tänker på alla prövningar jag går igenom. Jag vet mycket väl när jag tar genvägar för att jag inte "orkar". Jag besitter en viss intelligens men oftast räcker det inte hela vägen fram till att skapa något riktigt fantastiskt. Så jag fallerar gång på gång. Men jag vet hur jag kanske skulle ha gjort för att nå hela vägen fram. Det känns som jag blir prövad hela tiden. Vem skulle annars pröva mig än högre makter?Är det samhället? Vem är det som bestämmer över samhället? Politiker? Nej.

Så jag har blivit utkastad mot min vilja i en värld som bara består av konstanta prövningar. Vilka prövningar? Ja, men se på din dag och hur du lever den, vilka val du tar. Du vet att du måste vakna tidigt på morgonen för att gå till jobbet men ändå ligger du kvar och drar dig tills det finns lite tid kvar, du kanske inte hinner äta, duscha eller något sånt. Du sätter dig i bilen och kör direkt till jobbet. Redan stressad, hungrig och omotiverad. Hade du gått upp tidigare på morgonen, som du dessutom vet är det enda rätta, så hade du sluppit allt det där. Ändå gör man det. Mot bättre vetande.

För att nå någonstans måste man vara systematisk och regelbunden. Det är jag rätt övertygad om. Men jag vet inte ens vart jag är på väg eller vart jag vill. Så hur ska jag då ens kunna sträva efter något annat än ren överlevnad?

Visst, man kan hävda att prövningen kommer inifrån och inte utifrån eller ovanifrån. Och så är det nog. Men vad är då meningen med alla dessa prövningar? Det känns som jag ibland blir styrd i någon slags riktning. Av vem? Det kan vara en rent psykologisk mekanism vi pratar om här. Att vara lite fatalistisk eller vad man ska kalla det.

Men jag skyller inte ifrån mig. Allt ansvar för mina egna handlingar bär jag själv. Men det är också så jävla illa. Ingen styr mig överhuvudtaget. Ingen vågar ge handfasta råd. Allt ska jag bestämma själv. Det blir inte alltid bra då tyvärr.