Gud kastade ut livet i universum för att se vad som kunde utvecklas och förbättras genom evig evolution. I detta myller av liv, kosmiska händelser, organismer, atomer och ekosystem föddes jag. Här är jag. Som ett experiment för att se vad en oberoende och tänkande individ kan åstadkomma. Av alla eventualiteter och möjliga resultat så står jag här och vantrivs. Vad är det för mening i att vantrivas, ej få uppleva det som vissa kallar den mytomspunna kärleken. Jag älskar ingen och ingen älskar mig. Jag kommer inte att bidra till mänsklighetens överlevnad och jag kommer inte bidra med så mycket annat heller. En sorglig parentes bland andra sorgliga parenteser. Vissa dör unga. Jag lever ju och kan potentiellt göra vad jag vill med mitt liv me ändå gör jag samma sak om och om igen. För jag vet inte hur man bryter sig loss. Lösa planer om en flykt från döddansartillvaron, ekorrhjulet och den ständiga ångesten finns. Men att genomföra dem och inte lockas in i en ständigt pågående nedåtgående spiral utan botten är svårt.
Början är en ny dag. Men först ska jag sova. Godnatt.
No comments:
Post a Comment