Nedåtgående spiral, jag ska slå ihjäl dig!

Eländet breder ut sig när saker och ting börjar gå bra. Jag gör mycket, ordnar, fixar, donar, söker sponsorer och fondpengar. Sen dimper det ner som en bomb att min mor nu är dement, konstaterat. Fick det förklarat mer ingående av en läkare igår. Först nu inser jag vidden.

Sitter här med influensafeber. Har haft hög feber i flera dagar. 40 grader. Nu är vi nog nere på 39. Men ändå, det känns inte kul. Katten verkar ha en liten böld på buken.

Vad gör man i det läget? Har jag lärt mig något. Ja, det har jag. Kanske. Man måste kämpa ännu hårdare. Man kan aldrig förlita sig på någon slags hjälp av vänner. Inte på det viset som verkligen hjälper. Tyvärr, ni får ursäkta. Jag älskar er, mina vänner. Men ni duger inte åt mig när jag mår som sämst. Det enda som duger är min inre styrka och den tänker jag plocka fram allt vad jag har.

Men ångesten, tvivlet och ovetskapen. Den är ju svår. Det enda botemedlet heter långvarig villkorslös kärlek och av den varan finns inte mycket, tyvärr. Vi har nog lärt oss att leva utan den. Det går ju trots allt, men några riktigt hela människor blir vi inte.

Jag vet inte men jag får tveklöst den känslan när jag umgås med människor, vi bär på en massa ångest och tvivel. Gör vi inte det? Bevisa mig att så inte är fallet.

Ibland lindrar Pär Lagerkvists allra tyngsta skrifter, som denna. Den gör Pär Lagerkvist till min bror.

O låt mig slippa än en gång
förnedras utav sorgen,
förnedras av mitt eget liv,
mig andras, mig de andras giv.
Ej bara öde sorgen.

O låt mig slippa vara jag,
giv mig en enda, enda dag
då detta hjärta inte slår
härinne, där mitt mörker rår.

Lägg blommor i min tomma hand,
lägg rosor från ett annat land
som ej känt, som ej var mitt,
giv mig som lån vad ej är mitt,
att jag får giva det åt dem
som jag har älskat, alla dem,
och rik och lycklig tro att jag
har levat mitt bland er en dag.

Hur lång tid jag än har levat så har jag alltid burit på en ångest. Den har varit väldigt påtaglig ibland men jag har lärt mig leva med den och lärt mig att hantera den.

Efter min bortgångna fader och kusin kommer nu en svår tid med både mor och moster. Enormt mycket kärlek behövs för att bota detta.

Och visst, jag dejtar tjejer, är glad och uppåt alltsomoftast och är en expert på att hålla masken. Det kan jag verkligen göra och kärlek kan jag också ge massvis av. Den källan är outsinlig.

Nu ska jag ta en Ipren och försöka sova.