Jag börjar tro att det ligger i människans natur att lida. Jag känner få människor som inte lider eller är missnöjda med något i sina liv. Är det på grund av "det svenska svårmodet". Är människor i andra länder lyckligare? Tror knappast det. I alla fall om man ska tro undersökningar så är vi bland de lyckligste länderna i världen. Samtidigt ligger vi högt när det gäller självmord och vi har väldigt många singelhushåll. Att känna sig ensam är för övrigt mycket dåligt för hälsan. Ensamma människor köper större risk att få allvarliga sjukdomar och lever kortare. Jag förstår inte hur allt det kan hänga ihop. Själv var jag rätt olycklig när jag var i ett förhållande och rätt olycklig ensam. Jag lider oavsett. Vad lider jag då av? Ångest. Över vadå? Över att jag är ensam. Över min ekonomi. Jag har prestationsångest också. Oroar mig en hel del över min lilla familj. Som egentligen bara består av min moster och min mor. Resten är släktingar bara som jag inte träffar eller har någon större kontakt med särskilt ofta.
Men jag har ändå känt en viss lycka och tillfredsställelse. Jag köpte en ratt och pedaler till min dator. Med hjälp av dem har jag spelat ett bilspel som heter Project Cars. Det är verkligen kul att spela det och att göra det med ratt och pedaler gör upplevelsen väldigt realistisk. Synd bara att ratten var så dyr. Men smakar det så kostar det...
Jag har sovit mycket under min ledighet. Drömt fantastiska drömmar. I drömmarnas värld har jag varit ute på äventyr, träffat tjejer och så vidare. En del av drömmarna har varit som Hollywod-filmer. Jag har haft ett roligare liv än det jag har i verkligheten. Så varför kan inte mitt liv bli lite mer som i drömmarna?
Så här på natten, innan jag ska sova brukar jag känna mig rätt låg. Ibland ber jag då till någon Gud, trots att jag är ateist. Det skänker mig lite ro, att det kanske finns en mikroskopisk chans att min stilla bön hörsammas.
Inatt ber jag återigen om att få känna mig älskad av någon...
No comments:
Post a Comment