As time goes by

Tiden går, som Sinatra sjunger i en av sina låtar. Jag har märkt att jag har börjat få alltmer gråa hår. Både på huvudet och i skägget. Det är mitt i sommaren, 4 juli, Amerikanarna firar deras nationaldag. Själv har jag sovit bort en stor del av dagen. Hade svårt att somna igår så jag låg säkert och drog mig till 03, därför att jag hörde hur tidningsbäraren la tidningar i brevlådan. När jag väl lyckades somna gick jag inte upp förrän sent på förmiddagen, sedan hade jag ett videomöte med min psykolog. Berättade för honom hur jag börjar ta tag i saker. Det gör jag verkligen, på alla sätt och vis. Men sen hade jag ändå en sån där dag då ångesten inte ville försvinna. Kände mig rätt ensam och som ett brev på posten kom tankarna att röra sig mot S. Ja, det är konstigt hur mycket jag fortfarande kan sakna henne. Trots att jag vet att hon antagligen var fel kvinna att dela mitt liv med, att vi egentligen inte passade ihop särskilt väl och så vidare.

Jag bestämde mig då för att sätta mig på min Kymco och köra till Rönneberga backe, där utsikten är helt fenomenalt vacker. Man ser Malmö med Turning Torso och Öresundsbron, Landskrona, Sjukhusblocket i Lund. Ett härligt ställe att åka till på sommaren. Där spenderade jag och S några romantiska stunder. Och ibland får det mig att undra om det var då, när vi var där tillsammans, som jag nådde höjdpunkten av mitt liv, att ingenting kommer att bli bättre än speciellt en gång vi var där tillsammans. Jag hoppas att jag har fel. Att det bara var ett av många fina minnen. Att det kommer fler tillfällen i mitt liv där det var så härligt att leva. Och när jag tänker efter har jag faktiskt upplevt en hel del trevliga tillfällen efter S och jag gjorde slut.

Här är en bild på utsikten jag hade ikväll:

Men det gjorde ju mig inte särskilt glad att vara där. Snarare tvärtom. Sedan körde jag till min mor en sväng och ja, det gjorde mig inte heller så glad.

Så när jag kom hem, vid 22.00 tiden, bestämde jag mig för att beställa två jazzskivor eftersom Bengans nu hade 20% på alla lagervaror under 24h kunde jag inte hålla mig. Det blev Outward Bound med Eric Dolphy samt  Mingus Ah Um med Charles Mingus.

Jag tycker att omslagen på båda är riktigt fina:

Jazzmusiken är som medicin för själen. Jag tror inte att jag hade stått ut utan den. Ljuden som alla dessa extremt skickliga jazzmusiker skapar vibrerar i tak med mitt hjärta och min själ.

För övrigt, vill jag nämna, att det inte har regnat ordentligt på väldigt länge. Allt gräs är gult och det råder torka i större delen av Sverige. Det hade verkligen inte suttit fel med lite regn nu. Sverige klarar en sådan torka, ja, vi importerar mycket mat och vi har en del spannmål på lager. Men det vittnar ändå om att extremväder är något som det kommer att bli mer av, trist nog men ett väntat resultat av all den skada vi har gjort på vårt klimat under lång tid.