whiplash

Jag kollade nyss klart på en film som heter Whiplash och det är en av de bästa filmerna jag har sett. Jag blev rörd av den. Jämförde mig själv lite med Andrew i filmen. Jag spelade spelade olika instrument som ung men jag hade väl aldrig talang nog att bli särskilt duktig. Jag har någon form av gehör men definitivt inte absolut gehör. Jag önskar att jag någon gång skulle hitta något som jag verkligen var bra på. Min passion är musik och det finns knappast något annat jag som ger mig så mycket glädje men jag är inte särskilt bra på det. Eventuellt så är jag ganska bra på att komma ihåg olika bandnamn och så vidare men det är knappast något som är särskilt användbart. Det gör mig väldigt ledsen att tänka att mitt liv handlar om att göra något som jag visserligen tycker om att göra och som jag är hyfsat bra på men som inte är min passion. Den tanken leder mig till att tro att jag för alltid kommer vara medioker och inte någon som skapade något stort eller gjorde något särskilt intryck. Jag har ingen aning om vad jag ska göra av min energi. Den enda tanken som får mig att inte känna mig helt värdelös är att jag tydligen har haft någon slags inverkan på de elever och brukare jag har stött på i mitt liv. Senast idag fick jag höra hur mycket jag har betytt för en. Så allt är inte åt helvete men tänk om jag kunde göra något i mitt liv som jag är riktigt bra på och med det göra något för någon annan. Kanske är det helt enkelt få förunnat och de som lyckas med det blir verkligen kända och stora på sitt område. Kanske ska jag helt enkelt nöja mig med att vara den jag är.

Andrew från filmen nedan.