Jag väntar inte längre på att nåt ska hända

Ibland tror man att bara man väntar tillräckligt länge, så kommer det mirakulöst hända något som förändrar livet och man lever sedan lycklig i alla sina dagar.

Ibland kan man få för sig att fantastiska saker händer andra människor, helt slumpmässigt som förändrar deras liv till det bättre men aldrig en själv.

Det är ju naturligtvis inte så att jag är ett offer för att det aldrig händer mig den typen av saker. Det man lyckas skapa och vinna i livet, det har man att skapa själv.

Man står och stampar i livet och vantrivs när man inte riktigt har den energi eller det driv som behövs för att förändra sitt liv. Men sen tror jag att det finns vissa förändringar man kan göra som startar en positiv kedja, någon tänkare på youtube kallade detta för "keystone" changes. Jag har gjort två förändringar som potentiellt kan leda till att jag orkar ta mig för ännu fler, det är att sluta äta skräpmat och sluta äta kakor/godis. Det har jag lyckats hålla nu i 10 dagar. För att göra saker till en vana krävs enligt vissa 100 dagar. Så det är dit jag siktar. Kanske kan det föra med sig ännu fler positiva förändringar. En annan sådan förändring kan potentiellt vara att jag ger mig ut på långa promenader oftare än innan. Igår var jag t.ex. ute på en 5 kilometers promenad. Imorgon ska jag försöka ge mig ut igen.

Men det som gjorde promenaden alldeles fantastiskt angenäm igår var att jag lyssnade på Slowdives självbetitlade skiva, som kom ut i år efter att bandet hade hållit upp i mer än 20 år. Faktum är att jag lyssnar på den skivan nu. Jag älskar den, den är så jag vill att shoegaze musik ska låta. Det var så bra som när jag först började lyssna på den genren för kanske 15 år sedan, då med band som Low, Galaxie 500, Ida, Cowboy Junkies, Gravenhurst, My Bloody Valentine och The Zephyrs som stora favoriter.

För övrigt, jag låste bloggen ett tag så att bara 2 utvalda polare kunde läsa den. Det skiter jag i nu. Jag har inget att dölja. Jag är en människa med både bra och dåliga sidor, som nog har framgått här i bloggen en del. Tror att jag är precis som de flesta andra i det avseendet. Men jag tycker inte att jag har så mycket att skämmas över men även om jag skäms över vissa saker, så kanske jag skriver dem här ändå, det brukar vara mer välgörande för min själ än om saker inte kom ut.