Jag tror ibland att det är omöjligt. Att känna sig avslappnad och lugn är nog något som många eftersträvar, däribland jag. Det samhället jag och alla andra är en del av verkar vara skapat för att stressa människor, att få dem att känna sig jäktade, ofullkomliga och otillräckliga. Åtminstone verkar stressnivån på många jag känner och mig själv inkluderat vara hög. De gånger jag känner mig stressad är de gånger jag känner att jag har gjort mig impopulär på grund av mina brister. Att folk inte tycker om mig för den jag är och när jag lever över mina ekonomiska tillgångar. Kan jag bli uppskattad och älskad trots mina brister? Uppväger mina kvalitéer mina brister?
Massa funderingar och jag hittar få svar själv. Konstigt nog säger ofta folk snälla saker om mig har jag märkt. Men det är precis som jag inte tar till mig av beröm längre.
Well, livsfilosofin jag förespråkar är stoicism och att vara öppen, aldrig skämmas för den man är och bry sig om sina närmaste och att tro på mänskligheten och kärleken. Om det är jag så övertygad att det knappt finns något som kan få mig om att bli exempelvis nihilist eller hedonist. Men om någon annan skulle bedöma mig och mitt sätt att tänka och agera så kanske jag skulle bli ansedd som just nihilist och hedonist. Jag lever för att njuta och jag tror inte på så mycket alls i själva verket, egentligen har jag nog tappat hoppet om mänskligheten och andligheten och jag lever endast för att skapa njutning för mig själv. Men nu råkar mitt yrke handla mycket om att vara ett stöd för andra och jag finner ju någon slags tillfredställelse i det. Och jag är väldig intresserad av politik som ett sätt att föra mänskligheten vidare och skapa ekonomiskt välstånd, trygghet och en hållbar utveckling. Så helt nihilistisk och hedonistisk är jag nog inte.
Enough raljerande. Är rätt trött på mig själv. Vill ägna min tid på musik nu. Ska skapa någon slags technomix nu tänkte jag.
No comments:
Post a Comment