Ibland ser man inte skogen för alla träd

I mitt förra inlägg skrev jag om att det fanns något inom mig som sa att jag var menad för att hela och hjälpa människor som har det svårt. Jag funderade lite på vad jag faktiskt har gjort de senaste åren. Det jag kom fram till är att jag har gjort just det. Har hjälpt en hel del ungdomar ganska mycket i mitt yrke som elevassistent. Jag tror inte riktigt att jag förstod. Men är det någonting som jag fyller mina dagar med så är det just det. Jag vill tro att jag har gjort en viss skillnad för vissa elever. Åtminstone har jag fått höra det ett antal gånger. Så det måste väl ligga en del sanning i det?

Ett tankefel jag oftast gör är att jag tänker för stort. Jag måste ibland ta ner mig lite på marken igen. Annars kommer de storslagna tankarna om vad jag kunde ha blivit men inte är ta överhanden. Jag måste försöka ge mig själv lite cred för vad jag faktiskt har åstadkommit.

Jag tror att det handlar lite för mycket om bilden jag har av mitt eget yrke. Det är ju ett fint yrke som behövs i samhället. I allra högsta grad. Vad skulle hända med alla dessa elever om de inte vore för folk som jag? Vi gör en bra insats. Så är det med det.