Livet består till stor del av ett slags mellanläge där det inte är helt bra men inte helt dåligt heller.
Att höja det där mellanläget några steg så att det känns lite lite bättre verkar vara det som de flesta strävar efter. En något lite bättre telefon, en något lite roligare utflykt än den förra, en något godare mat till middag.
Det hade nog varit för tråkigt att bara eftersträva en slags balans. Där man är nöjd med hur man har det utan att jäkta i 200 km/h bara för att få det lite lite bättre. Är det värt allt jäkt att tjäna en tusenlapp mer, att skaffa sig en lite finare bil eller till och med skaffa sig en lite lite bättre pojkvän/flickvän?
Det känns meningslöst, därför att det finns ingen garanti för att man blir lyckligare med en bättre bil eller att man träffar någon som är bättre än den man redan har.
Jag menar inte heller att man ska vara liknöjd och sluta kämpa, men många kanske skulle må bättre av att släppa på kraven och inse att man faktiskt har det rätt så bra, precis som man redan har det.
2 comments:
hej daniel. denise här. jag vill bara komma med lite glada tillrop så att du fortsätter med bloggandet. heja!
Jag ska göra mitt bästa och fortsätta att skriva något litet inlägg ibland! :)
Post a Comment