Till A

När fåglar kommer tillbaka till våren, då tänker jag på dig.

För du är som en fågel i ständig rörelse. Du är fri men du har dina invanda mönster. Du flyger gärna dit där det finns mat och värme. Men du stannar inte gärna länge på samma plats. 

Du är en modig individ som ibland flyr in i naturen men inte heller där lyckas du alltid hitta frid.

Modet handlar mer om att du alltid vågar öppna nya dörrar och söka nya erfarenheter och nya glädjeämnen. Men uthålligheten och det mer djuplodande sökandet går dig ofta förbi.

Din kärlek till människan är stor. Den familjära kärleken är stor men du är på din vakt när ny kärlek finns inom räckhåll men dit övergripande mod guidar dig ändå oftast rätt. Den stora kärleken väntar på dig och du har förtroende för att den finns där för dig.

Djuren älskar du förbehållslöst. För de kan aldrig göra dig illa. Du vill dem bara väl och de ser detta och ger dig kärlek tillbaka.

Men fortfarande, trots att jag har försökt se in i dig, förblir lager av dig osynliga. Jag hade önskat se dem och uppleva dig en morgondag, kanske en gryning i maj när solens strålar lägger sig och glittrar på havet.

Käraste Anna, må du hitta mer än mat och värme, mer än det familjära. Må du uppleva det stora äventyret det är i att vandra längs en okänd landsväg.