You do it to yourself, and that's what really hurts

You do it to yourself, you do
And that's what really hurts
Is you do it to yourself, just you
You and no-one else
You do it to yourself
You do it to yourself

Textrad ur Radiohead - Just

Den här låten handlar i verkligheten om något helt annat men just ovanstående rader skulle kunna handla om mig. Jag har blivit en sån som sitter ensam på julafton. En ny lowpoint. Men jag skulle ha kunnat åka till Småland, hade till och med köpt biljett. Jag skulle ha kunnat åka till morsan. Jag borde ha åkt och besökt min moster på äldreboende. Ändå kunde jag inte förmå mig själv att göra något av det. Då får man skylla sig själv. Varför skriver jag då det här? Letar jag sympatier. Antagligen, men som alltid är det bara skönt att få saker ur sig.

Men faktum är att jag ensam med endast katten som sällskap. Vad gick fel? Varför blev jag ensam?
Jag hade gett mycket för att återvända till 2014, då när allt gick snett. Men tiden är obeveklig och går varken att frysa, snabbspola, eller backa. Det är vad den är.

Jag skulle kunna skylla på mycket men jag har bara mig själv att skylla. Det är det som verkligen gör ont.