Även om det ibland kan kännas som inget händer i våra liv så kommer en förändring ske, förr eller senare. Först föds vi, sedan växer vi upp, blir vuxna, skaffar oss en partner, får barn, gifter oss, går i pension och sen dör vi. Alla kanske inte gör samma sak och alla gör det inte i den ordningen men att en förändringar sker, förr eller senare. Och oavsett vi vill det eller inte blir vi äldre för varje dag och med åldrandet sker också en del förändringar, framförallt emotionellt och hur vi tänker. Jag har mer livserfarenhet nu och tänker annorlunda än när jag var 18 år. Jag har också bott på många fler platser och träffat många fler människor än när jag var 18 år. Vissa människor har lämnat ett stort avtryck andra mindre. I grund och botten är jag ändå samma person men visst har jag förändrats. Det som kanske har gjort att jag har förändrats mest är kanske att jag har sett människor som har stått mig nära försvinna från mitt liv, av olika anledningar. Det har också tillkommit några nya vilket också har inneburit en förändring.
Snart kommer jag att påbörja ett nytt kapitel i mitt liv. Jag har fått ett nytt jobb och vad det kommer att innebära står skrivet i stjärnorna. Jag kan bara hoppas att det kommer leda till något gott även om jag hyser en del tvivel och känner mig lite osäker men det är väl ganska naturligt antar jag.
Det som inte har förändrats är att jag ofta bär på en ensamhetskänsla, trots att jag träffar olika människor rätt ofta. Jag märker att när jag träffar människor som delar mitt intresse och som jag trivs att umgås med, då känner jag mig som mest uppfylld av glädje. Att tillsammans med andra människor få göra något som båda tycker om måste vara bland det bästa som finns. Det är dock något som jag tyvärr inte får göra tillräckligt ofta, vilket nog är en del av förklaringen till varför jag kan känna mig ensam ibland.
Jag önskar av hela mitt hjärta att träffa fler människor som delar mina intressen så att de kan få bli en del av mitt liv. Framförallt har jag en stor passion för musik och det vore kul om jag fick möjligheten att fortsätta att odla det intresset tillsammans med andra likasinnade. Det finns en chans till det i och med att jag är medlem i Musik i Kävlinge. Snart kommer det att vara en jamsession. Sist det var det och jag var med hade jag otroligt roligt. Sedan kanske det kommer en dag då jag får DJa nånstans. Men inget kommer gratis. Det gäller att ibland stiga ur sin comfort zone för att få möjligheten att uppleva nåt nytt.
En sak som ofta återkommer i mina tankar är saknaden efter människor som inte längre finns i mitt liv. Jag tänker på min far men också S. Oavsett hur mycket jag försöker tvätta bort henne och radera ut henne ur mitt huvud så dyker hon upp där ibland. Vi råkade vara på samma spelning på Malmöfestivalen. Jag vet inte om hon såg att jag var där, jag såg henne i alla fall. Hon tog ingen notis om mig och jag kände att det inte var rätt tillfälle att prata med henne. Det kommer förmodligen aldrig dyka upp något bra tillfälle men ja, jag saknar henne och det finns inte mycket jag kan göra åt det verkar det som. Jag hoppas att hon har det bra.
Klockan är egentligen alldeles för mycket och jag borde gå och lägga mig för att försöka ställa om till vanliga arbetstider. Har varit ledig nu nån vecka och när jag är ledig blir ofta dygnet lite felvänt. Så det är väl dags att sova nu antar jag. Godnatt.
No comments:
Post a Comment