Jag fortsätter på min uppåtgående trend. Det mesta i livet känns rätt bra nu. Men jag har kämpat med mig själv en hel del. Det är alltid en kamp mot en själv. Det är den svåraste kampen. Att inte ge efter för det inom en som vill välja den enkla snabba vägen som i längden är fel väg. Om det har jag skrivit en del och well, det är inget som någonsin har förändrats.
För att må någorlunda bra måste man som sagt kämpa med sig själv, inget är gratis. Ibland tänker jag bara att hur det kan komma sig att vi människor är så lagda att vi gärna alltid tar the path of least resistance. Den vägen som är enklast att ta. Om vi bara hade valt den lite svårare vägen, den som exempelvis innebär att man tränar varje dag för att få jättebra fysik, eller den vägen som innebär att man lägger ner mycket tid och kraft på att utbilda sig för att bli riktigt bra på datorer eller taekwondo så skulle vi kunna nå stordåd som mänsklighet. Jag personligen tror inte att det skulle vara omöjligt för mig att bli en karatemästare med svart bälte eller ta flygcertifikat och dykarcertifikat, allt inom ett år om jag bara hade lagt manken till. Så varför gör vi inte det? Vi "orkar" ofta inte. Varför har evolutionen gjort oss så slöa? Ja, det gäller ju inte alla. Men väldigt många lever ett vanligt Svensson-liv där man kanske använder 10% av sin kapacitet och fortfarande klagar man ofta på att man har "för mycket att göra" och "känner sig stressad". Jag fattar inte riktigt hur det kan hänga ihop. Jag klagar ju själv på ofta att jag har svårt att få orken att räcka till. Jag tror inte riktigt att människor inser vilken kapacitet vi egentligen går runt och bär på. I stället förblir vi passiva.
No comments:
Post a Comment