In the absence of truth

Jag insåg idag att det var lite drygt 11 år sedan jag skrev mitt första inlägg i den här bloggen. Då studerade jag och bodde i Wales. Mycket har hänt sedan dess. Det går nog inte att läsa om allt som har hänt i mitt liv under de här 11 åren eftersom mitt skrivande har varit rätt så ojämnt. Ibland har det bara varit korta meningslösa inlägg i stil med statusuppdateringar på facebook. Nån gång har jag lagt in nån dikt som jag har skrivit. Men om man har det minsta intresse för vem jag är och vad jag står för så kan man nog läsa sig till ett och annat.

En annan sak som råkade hända för 11 år sedan cirka var att ett band vid namn ISIS som kommer från Los Angeles, USA släppte ett album som kom att betyda mycket för mig under nästkommande 11 år. Jag hade tidigare lyssnat på deras två fantastiska album Oceanic och Panopticon och när In the absence of truth kom 2006 så var mina förhoppningar högt ställda. Jag kommer ihåg att jag beställde albumet så  fort att jag fick reda på att det skulle komma ut från den lokala skivaffären   Andy's records, bild nedan:

Så när dagen kom och jag fick skivan så blev jag något konfunderad över skivomslaget, som såg ut så här:

Det såg lite märkligt ut för att uttrycka sig milt och ärligt talat så gjorde det mig inte särskilt förhoppningsfull om hur skivan skulle låta. Men jag hade fel. Jag tycker att det är en helt enormt bra skiva. Lika bra som Oceanic och Panopticon.

Jag helt enkelt älskar den och just idag fick jag för mig att jag skulle lyssna på den från spår 1 till spår 9 på min Micromega Stage 1 CD-spelare som jag nyligen fyndade på tradera. Det var ett bra tag sedan jag lyssnade igenom hela skivan sist så jag hade nästan glömt hur bra den är. Låtar som Wrists of kings, Dulcinea och Holy tears innehåller så många lager och är så komplexa men samtidigt tunga och stämningsfulla. Trummisen Aaron Harris gör ett exceptionellt bra jobb på den här skivan. 

Funderade också lite grann på det här med album-titeln In the absence of truth, om skivan kom ut idag hade säkert titeln tolkat som en anspelning på att vi lever i ett samhället som innehåller mycket "post-truth politics" eller postfaktisk politik, enligt wikipedia så är definitionen: "ett tillstånd där den offentliga debatten är i hög grad bortkopplad från vad som är objektiva fakta och de argument som framförs istället anpassas för att tilltala människors känslor."

När skivan kom ut så ville inte gärna frontmannen Aaron Turner inte förklara för mycket av innehållet i skivan utan låta folk göra sin egen tolkning men trummisen Aaron Harris ger en liten inblick i vad skivan handlar om genom att säga så här att den handlar "on personal perception of anything [...] and what's true and what's not true." Tydlingen så har också Aaron Turner inspirerats av en bok om Albert Speer, som var en av Hitlers ministrar i vilken det illustreras att samhället har en tendens att porträttera fienden som ensidig och endimensionell. Jag tänker att det fortfarande är väldigt aktuellt och kanske ännu mer aktuellt idag än när skivan kom ut där  man idag porträtterar och demoniserar muslimer i stället för judar.

Det enda tråkiga i sammanhanget att skivan har blivit rätt repig med åren men min CD-spelare klarade att spela alla låtar utan hack förutom den sista låten. Jag kommer nog helt enkelt känna mig tvungen att köpa skivan på vinyl också. Det är en av de skivor jag alltid vill ha tillgänglig för att kunna spela och njuta av.

Förutom det så har jag fortfarande inte riktigt kommit ur den här trötta perioden där jag i princip bara jobbar och sover efter jobbet. Jag inser att jag själv måste se till att ta mig utanför lägenheten i stället för att bara gå och lägga mig efter jobb, genom att exempelvis promenera. Imorgon ska jag i alla fall inte försöka sova bort hela förmiddagen innan jobb då jag tänkte sticka till morsan och hjälpa henne lite med trädgårdsarbete.