Brist på tålamod

Jag har mycket tålamod med människor men är väldigt ivrig med mig själv. Finns nog en psykologisk diagnos för det beteendet. Otroligt vad folk är svåra att nå rent allmänt. Var på ytterligare ett meningslöst match.com singelevent. Jag pratade öppet och länge med en del folk. Men som vanligt blir det liksom inget mer än ett vänskapligt samtal. Hur ska man nånsin hitta den "rätta"? Eftersom jag vantrivs med att vara singel men ändå är såpass luttrad och uppgiven när det gäller relationerna mellan man och kvinna kan jag ju rimligtvis inte hitta en livspartner. Måste ju uppenbarligen vara positivt inställd till livet och allt för att nå dit. Jag bara funderar på vem som är glad och uppåt och positiv hela tiden? Åtminstone måste man nog må bättre än vad jag gör nu för att träffa någon. Well, på tåget hem efter en utekväll där man återigen återvänder till en ensam lägenhet, lite mysfull och ångestfull så är det inte lätt att vara positiv. Cykel imorgon till jobbet? Jodå. Det blir väl inga problem. :)

Lycka!?

Första resan till jobbet på cykeln gick ju rätt bra. 18.9 km. Var svettig men riktigt pigg hela dagen efteråt. Det var en hel del strul med gpsen som inte ville visa "rätt" väg hur jag än gjorde och massa problem med hörlurar som snodde sig osv. Men annars gick det ju fint. Tufft med uppförsbackar osv så klart men ändå fullt genomförbart! Även hemresan gick fint, dock i väldigt stark motvind större delen av tiden. Folk fick leda cykeln och gå på grund av vinden men inte jag. Jag kämpade på. På vägen hem köpte jag nya bluetooth-hörlurar. EARIN M1. Kommer att skriva en liten rencension på bloggen när jag har använt dem mer. Första intrycket är dock helt fenomenalt! Googla dem ifall du är nyfiken. Klart ett bra alternativ till Apples Airpods.

Nu ska jag spela Warhammer: Dawn of War Soulstorm med min polare. Skriver kanske lite
 imorgon!