Vissa kvällar är svåra att härda ut. Jag sitter i min lägenhet och funderar på vad jag skulle kunna göra med min tid. Jag har fullt med litteratur, TV-spel, filmer och TV-serier jag skulle kunna se. Men på något sätt blir visuella bilder ofta en påminnelse om vad jag inte har men skulle kunna ha. Jag vill inte se hur människor reser till fantastiska platser, får sina hjärtan krossade eller spenderar romantiska stunder kyssandes under en bro i Paris eller superhjältar som slåss mot ondskefulla individer för att rädda världen. Det finns endast en konstform som aldrig sviker, som alltid får mig att känna att tiden jag använder på den är värdefull tid. Det största som mänskligheten har skapat. Det som talar till mig även utan ord, ibland helst utan ord. Det är naturligtvis musiken jag talar om. Musiken vars njutning aldrig sinar som finns där för att omsluta en och försjunka dig i ett täcke av mjukaste siden när man som bäst behöver tröst.
Jag köpte en vinylspelare, en Technics SL-1210 MK2. Smaka på det namnet, det låter så tekniskt, hårt och industriellt. Men jag hyser bara ren värme för denna tingest och det ljud den skapar. Den lenhet som smeker mina hörselgångar som får mig att ibland rysa av vällust. Som när jag som bäst behöver lyser upp min mörka själ med strålar som får mörkret att skingras.
Just nu är det E.S.T. fenomenala musik som på den skivan jag hör nu, har omvandlats med hjälp av en symfoniorkester till att nå nya höjder som förgyller min kväll. Tack Esbjörn som togs ifrån oss alltför tidigt samt Magnus och Dan för att ni skingrar mörkret i min själ.
No comments:
Post a Comment