En vägg av frustration

Ibland grips jag av sån total brist på motivation att den nästan bildar en fysisk vägg man kan ta på. Det känns riktigt tungt. Inte för att nån har varit elak eller vädret är kass. Det är bara en känsla av att man inte gör det man borde göra i livet. "Borde" i flera bemärkelser. Det finns ju det "borde" som betyder det som man själv eller någon har föresatt en att göra. Sen finns det det "borde" som handlar om det som man vill göra, det som är ens kall. Och om man har fått för sig att man varken gör det ena eller det andra, ja, då kommer frustrationen fram.

Annars var jag i Köpenhamn igår på en spontantrip med Khaled. Vi åkte på knall och fall till Parken för att försöka få tag på biljetter till champions league-matchen mellan FCK och Barcelona. Vi fick inte tag på biljetter men hade ändå en trevlig kväll på en av Parkens arenapubar. Det var en tight match och det blev 1-1.

Sen kom vi hem sent och jag fick sova över hos Khaled. Orkade inte gå upp tidigare än halv nio så jag missade skolan... När jag kom hem sov jag några timmar. Nu var tanken att jag skulle sätta igång med uppgiften men så insåg jag ju att uppgiften ska scannas in och jag har ju ingen scanner. Känner ingen med det här i närheten.... Det var då frustrationen kom, som en vägg. En ogenomtränglig vägg av ovilja och frustration...