En liten sammanfattning... del 1.

Nu är snart ännu ett år till ända. Det blir svårt att sammanfatta det i några få meningar men så mycket kan jag säga att det har varit ett år med många kontraster, upp och nergångar. Mest uppåt skulle jag vilja påstå. Jag och Sara har delat många fina stunder och jag trivs bra i min nya lilla lägenhet.

Har gjort en liten lista på vad jag tycker 2010 årets fem bästa skivor. Här är den:

1. Sun Kil Moon - Admiral Fell Promises

2. Lunatic Soul - Lunatic Soul II

3. Interpol - Interpol

4. North Atlantic Oscillation - Grappling Hooks

5. Christian Kjellvander - The Rough and the Rynge

Tycker det har varit ett relativt dåligt musikår. Men skivorna ovan har verkligen förgyllt mitt år. Har du inget att göra så ta dig tid att njuta av dessa små mästerverk.

Ska till nästa inlägg fundera på vilka filmer som jag har tycker har varit bäst i år, så kanske det blir en lista på det också.

God jul!

Nu är man återigen där. I en situation som man har försatt sig helt frivilligt och som innebär att man har haft hur mycket roligt som helst men gjort det man "borde" dvs. plugg. Dock så är det väl ingen direkt fara på taket. Men varför ska det finnas så mycket saker man hellre gör än ägnar sig åt plugg? Det blir till att ligga i nu fram till julledigheten börjar.

För mycket tid går åt att spela datorspel. Gran turismo 5 och Fallout:New Vegas är de spelen som sysselsätter mig mest. Annars har helgen gått åt att umgås med min älskade Sara och så har jag ju så klart jobbat. Hon hade inte övermycket att göra i helgen så jag föreslog att hon skulle komma i fredags. Behövde inte övertyga henne länge! :)

Har varit lite krasslig idag men det gick som tur är över. Nu samlar jag krafter inför imorgon då det blir till att vara kvar länge i skolan för att försöka göra klart CAD-uppgiften som jag knappt har påbörjat. Jag hoppas verkligen att jag blir klar i tid.

Så ser det ut. Grå vardag. Jag skulle kunna fortsätta så där med intetsägande pladder rätt länge men jag ska bespara er. Får väl försöka hitta på nåt mer intressant att förtälja i nästa inlägg.

November

Förr i tiden skrev jag mycket poesi men det är det inte så mycket bevänt med längre. Ska dock utnyttja den känsla jag har ikväll och skriva nåt, here goes:

värme, ljus, musik

kärlek och novemberromantik

du och jag jazzade till svängiga toner

av fryntliga synkoper som blandades

med neonljus och av glädje

jag pretenderar inte att kunna beskriva

det bättre än jag nyss gjorde

för den känslan jag har för dig och för

den inre musik vi skapar

finns det inte ord för

den känslan består av ren positiv energi

det är den känslan som får mig att stiga upp

trots att täcket är varmt och tungt

det är minus tio grader ute

och snötäcket ligger så tjockt

att man får pulsa fram

det är du och inget annat, ingen annan

som får mig att känna så

det är du som är prinessan i sötlandet

den sötaste av de alla, den finaste

vi skapar magi tillsammans

i vår fantasi som råkar vara sann

18 månader av glädje

Idag firar Sara och jag vår 18-månadersdag. Vi träffades alltså första gången den 23 Maj 2009. En kväll jag aldrig kommer glömma för det var en av de allra bästa i mitt liv. Ni som känner mig vet hela historian och för er som inte känner till den kan jag bara avslöja att den involverade hårdrock, ansiktsfärg, bastu, dans, smålands nation, magi och florence valentin. Resten kan ni försöka klura ut själva.

Annars har jag skrivit tenta idag som gick fint. Skulle förvåna mig om det blir nåt annat än ett godkänt. Missade på lite småsaker så det blir väl inget VG men vad gör det om 5 år om ens 1 månad? Huvudsaken är att klara tråkiga saker för att kunna ha tid att njuta av roliga saker. Det har väl alltid varit min filosofi. På gott och ont. Mest på gott är jag nästan beredd att säga. Men sen finns det saker som man kanske kunde se som tråkiga som jag tycker är roliga som jag också lägger ner mycket tid på. Det har funnits några skolprojekt genom åren som jag verkligen har tyckt var roliga. Ett gott exempel är citytunnel-projektet jag gjorde under min GIS-kurs i Lund. Ett annat är när jag och 2 till fick planera om hela Hyllie under B-kursen i Samhällsgeografi.

Inte många dagar kvar till JazzNight på Helsingkrona. Det kommer bli grymt! Vi har satt upp hundratals affischer runt hela Lund i flera omgångar. Nu borde folk veta om att det blir en hejdundrande jazzfest på fredag!

Saturering

Har känt mig hemskt oinspirerad när det gäller det litterära. Har varken läst någon vettig bok eller skrivit något som kan betecknas som intressant eller spännande. Sånt går i allra högsta grad i perioder. Vet absolut inte vad det beror på. Det är märkligt, så mycket kan jag säga! Ibland låter inte ens musik bra. Den musik man normalt älskar. Det brukar inte ha att göra med någon slags nedstämdhet eller så. Det närmaste ett svar jag kan komma är att det kan bero på stress. Eller en känsla av saturering. Eller en övermättnad på allt. På ljud, intryck, människor, filmer, information och mat för den delen också.

Så känner jag mig lite nu. Har ätit en middag bestående av scans egologiska bacon, felix vitlökskroketter och ett stekt ägg. Jag åt kladdkaka som jag gjorde själv också till efterrätt. Resultat? Just en känsla av övermättnad. På både mat och intryck. Intrycken är en annan historia som egentligen inte är särskilt intressant. Det är bara massa vardagssysslor. Förutom en sak kanske. Jag och en snubbe anordnar en jazzklubb nästa fredag på Helsingkrona med livemusik i form av jailhouse cookies. Det kan nog bli bra! Känner mig rätt så pepp inför det i alla fall.

Nåväl, annars funkar det mesta. Utom matten. Den förföljer mig. Men någon gång ska jag klara det. Det ska jag!

Klart slut.

Höststormen analkas

Sitter här i Lödde, hos mina föräldrar, vid köksbordet med tänd brasa nere i källaren och väntar på att åka till Viken. Sara är i Litauen på klassresa och verkar ha det trevligt. Men jag saknar henne just nu mycket.

Var och såg sista HIF matchen igår. Det kunde blivit guld, i stället blev det en plattmach av HIF och inte ett mål. De kunde ha satt press på MFF med ett tidigt mål. I stället blev det Malmö som gjorde mål relativt tidigt och kring pausvilan stod det 2-0 till Malmö. Då kändes det avgjort. DIF losade även sin sista match för säsongen.

Jag missade matten idag, trots att jag borde ha gått, men det blev en sen hemkost igår från Viken där jag och Khaled satt och snackade efter matchen och jag fick stanna hemma i Lödde och sova. Behövde sova ut efter helgen med sittningar och jobb.

Jag saknar fortfarande något tecken på att det är nån som faktiskt tar sig tid att läsa allt jag har skrivit mer än att jag ser att folk faktiskt är inne på sidan. Lämna en liten kommentar! Även om jag faktiskt har förstått att den här bloggen framförallt är till för mig själv. Det ger mig stor tillfredställelse att se att jag har skrivit lite om vad som händer, för att sen kunna gå tillbaka och se vad som har hänt.

Ska avsluta med en liten uppmaning om att jag tycker att ni ska ta er tiden att värma era nära nu i mörkret och kylan. Jag hade behövt bli värmd idag av Sara men hon är i Litauen så det får ske på telefon. Men på fullt allvar, gör det! Det är faktiskt mer än en dum klyscha!

Hyfsad dag med postapokalyptiska ödslighetskänslor

Jag har haft en hyfsad dag. Fixat uppgiften i kartteknik som vi hade. Åkt in till för skolan som var helt tom på folk för att scanna. Konstigt? Nä, klockan var ju 18.00 på en fredag. Kändes lite ödsligt. Men jag gillar den där känslan av ödslighet. Det är nog den som får mig att tycka om såna spel som Fallout och S.T.A.L.K.E.R... Har för övrigt spelat just Stalker- Call of pripyat och ja. Jag gillar det. Mycket faktiskt. Man får en post-apokalyptiskt-världen-har-gått-vidare-känsla som jag verkligen tycker om. Kanske ännu mer än i Fallout 3. Det är rätt så coolt när man vandrar runt i den ödsliga vildmarken i vilken det ligger en massa gamla oljetankrar utspridda som fungerar som baser till stalkers... Och så kommer det en emission som är en slags nukleär storm om jag har förstått det rätt. Då får man springa som fan och gömma sig, lämpligtvis i en av de stora rostiga båtarna. Gör man inte det så kolar man.

Annars har jag inte mycket att säga mer än att jag tycker att det är rätt trist att ni som faktiskt läser inte giter lämna en liten kommentar. Gör det!

Livets ups and downs

Ibland ler världen mot en lite. Som för en halvtimme sen då jag såg att deadlinen för inlämningen som inte hade blivit klar med var framflyttad till fredag 22.00 av någon outgrundlig anledning.

Det kunde inte ha kommit vid ett bättre tillfälle. Nu får jag lite andrum. Sara är dessutom väldigt bra på att stödja en men det kommer inte direkt. Hon måste förstå vad det handlar om och när hon gör det så kan hon komma med en del smarta kommentarer som får en att tänka om lite. Tack för det, älskling.

Så nu känns allt lite lättare.

En vägg av frustration

Ibland grips jag av sån total brist på motivation att den nästan bildar en fysisk vägg man kan ta på. Det känns riktigt tungt. Inte för att nån har varit elak eller vädret är kass. Det är bara en känsla av att man inte gör det man borde göra i livet. "Borde" i flera bemärkelser. Det finns ju det "borde" som betyder det som man själv eller någon har föresatt en att göra. Sen finns det det "borde" som handlar om det som man vill göra, det som är ens kall. Och om man har fått för sig att man varken gör det ena eller det andra, ja, då kommer frustrationen fram.

Annars var jag i Köpenhamn igår på en spontantrip med Khaled. Vi åkte på knall och fall till Parken för att försöka få tag på biljetter till champions league-matchen mellan FCK och Barcelona. Vi fick inte tag på biljetter men hade ändå en trevlig kväll på en av Parkens arenapubar. Det var en tight match och det blev 1-1.

Sen kom vi hem sent och jag fick sova över hos Khaled. Orkade inte gå upp tidigare än halv nio så jag missade skolan... När jag kom hem sov jag några timmar. Nu var tanken att jag skulle sätta igång med uppgiften men så insåg jag ju att uppgiften ska scannas in och jag har ju ingen scanner. Känner ingen med det här i närheten.... Det var då frustrationen kom, som en vägg. En ogenomtränglig vägg av ovilja och frustration...

Julaftonsmorgonskänsla

Kunde inte riktigt sova i natt. Det känns som att när jag somnade så var det en timme innan klockan ringde. Så jag satte fram klockan en timme för att kunna vakna och väcka Sara.

Och nu fylls jag av en känsla som kan liknas vid julaftons-morgon känslan. Sitter kvar i mina pyjamasbrallor och lyssnar på "how it ends" med Devotchka och "om du möter varg" med Detektivbyrån. Dricker lite kaffe. Snackar lite med Jonas om lantisromantik på msn. Jag vill inte börja städa som jag borde. Vill inte handla mat. Vill inte börja plugga idag. Men måstena hinner väl till slut ikapp och snart får jag börja göra nåt av den här dagen. Men just nu vill jag bara flyta iväg i en julaftonsmorgons-drömvärld...

Distansförhållandets bergochdalbana

Jag var på väg från mina föräldrar hem till Viken då jag kände en enorm lust att bara släppa allt och köra upp till Sara i Borås. Har inte träffat henne på en dryg vecka. Bara en vecka! Men det känns som evigheter för mig. Jag har aldrig känt så för någon förr. Jag vill till henne men vi båda har mycket i skolan och förnuftet måste få vinna någon gång också. Jag är en känslomänniska. Gör mycket av ren spontanitet men jag insåg att att det var fel att ge sig hals över huvud till Sara den här gången. Jag tror nog, att oavsett vad man säger om att man ska lyssna till sitt hjärta så måste det finnas plats för någon slags struktur också. Annars blir det uppochner, bakvänt, inochut.

Jag älskar dig, Sara. Utan dig vet jag inte vad jag skulle göra.

Kolla på naturprogram när man är bakis är livet.

Här sitter man lite halvbakis och tittar på naturprogram på SVT. Det är rätt så fantastiskt att se hur däggdjur gör när de jagar. Till exempel så visades hur 2 leoparder fick tag på en struts. Eller när ett gäng fladdermöss jagade fisk på natten. Fascinerande.

Hade roligt igår. Jag har en bra klass. Finns ingen illvillig eller otrevlig i klassen. Ingen man stör sig på. Tvärtom, alla är trevliga. Det är inte ofta man tycker det om en grupp men faktum är att jag gör det.

Den här bakiskänslan gör att inspirationen till att skriva så mycket mer inte uppenbarar sig. Jag återkommer väl ikväll, om jag har något att skriva.

Ge mig jävlar-anamma!

Ja, så sitter man här återigen och undviker att plugga. Ska det vara så svårt?

Det går ju faktiskt bra för mig. OK att det inte går särskilt bra med matten men det ska nog inte vara några konstigheter att lösa, efter hundra om och men.

Det är faktiskt det som är min akilleshäl. Jag som har alla förutsättningar för att lyckas men anstränger mig ofta minimalt. Det finns tillfällen då jag verkligen anstränger mig och resultat blir då oftast mycket bra.

Skrämmande mycket handlar om bristen av lust i stället för att vara full av jävlaranamma, glädje och vilja. Det märker jag också när jag går tillbaka och läser vad jag har skrivit i den här bloggen. Det finns dock inte mycket jag inte skulle göra för dem jag tycker om. Där är jag fullt lojal och redo att ställa upp, alltid. Men egentligen är det en helt annan sak.

Jag skjuter upp allt till förbannelse. Hur gör man för att bryta mönstret? Måste man känna ett allvarligt hot av att misslyckas eller måste man kanske först tvinga sig själv att kämpa hårt för att lyckas med nåt riktigt stort? Så kanske det är. Men jag känner sällan varken det ena eller det andra. När jag lyckades med min IB-examen kändes det inte särskilt stort. Vet inte varför. Kanske för att jag kunde ha gjort det ännu bättre. Men man kan man inte bara nöja sig med att ha gjort nåt om inte fullt så bra som man hade kunnat men åtminstone tillräckligt bra för att bara bli tillfredställd av att faktiskt ha lyckats hyfsat? Det räcker nog inte för mig är jag rädd. Gör jag inte nåt så bra som det överhuvudtaget går så ger det mig ringa tillfredsställelse. Och jag vet att min kapacitet är enorm för att göra saker oerhört bra men jag vill ändå inte! Oerhört skum logik. Förklaringen är väl att vi människor är av naturen lata. Vi gör bara det vi måste. Så är aporna också. Det sa i varje fall vår biologi-lärare på gymnasiet. Han har väl rätt. Jag tror att det måste vara människans största förbannelse, tillsammans med girighet kanske.

Bussen till skolan.

Sitter och testar ett till synes väldigt enkelt program till iPhone för att lägga upp bloggmeddelanden. Ska nog egentligen inte syssla med bloggande i farten. Det känns så hektiskt och jäktigt och det är inte så jag vill leva mitt liv men har man inget bättre för sig på bussen så kanske man kan släppa iväg ett mess. Mattelektion väntar efter lunch. Inte jättemycket att se fram emot direkt. Kanske skriver ett lika meningslöst meddelande när jag kommer hem. :)

Då har ytterligare en dag nästan gått. Jag hade min första autoCAD-övning och tja, det man kan säga om den var att den var högst otillfredsställande. Läraren var nyutexaminerad från min utbildning och han var oerhört ofokuserad och rörig. Vi bad honom prata högre ett par gången vilken han i princip ignorerade. Kan inte vara lätt att hålla sin första föreläsning men han sög verkligen.

Ibland gillar jag stillsamheten och ensamheten av att bo själv. Idag gör jag det. Man gör det efter en lång dag. Gick från 08.15 - 16.30 idag med en timmes lunchpaus och då känns det faktiskt hur skönt som helst att komma hem och vara helt ostörd. Men därtill ska sägas, att det ändå vore bättre om Sara var här. Vi har en så bra relation att vi respekterar om vi vill vara lite i fred och ta det lugnt. Jag tycker det är väldigt viktigt och det är en av de saker jag älskar med min sötaste rädisa.

Annars har jag spelat lite Battlefield: Bad Company 2 online. Det är alltid roligt, förutom alla idioter som klagar på varandra på nätet. Det är "noob" dit och "mothafucka" hit. Men så finns det några ställen man kan spela för lite äldre idioter som jag.

Tror jag börjar gilla tanken att skriva några rader här då och då. Kanske blir rätt så regelbundet. Det är stimulerande att skriva lite ibland. Då känns det att man gör ett pyttelitet avtryck där. Ett existensbevis.

Man kanske skulle börja skriva här igen. Trots allt var det några som läste min blygsamma blogg. Trevligt. Mycket har hänt sedan jag skrev senast. Jag bor i en liten radhusetta i Viken och är tillsammans med den finaste av alla, Sara.

Jag studerar kart- och mätningsteknik. Ska bli kart- och mättekniker. Det trodde ni inte va. Nä, med tanke på allt annat jag har studerat så var det väl inte självklart att det skulle bli det. Men så blev det och ja, jag är nöjd med mitt val. Jag hoppas bara att jag kommer ha motivationen och styrkan att slutföra utbildningen. Har ju varit lite upp och ner på den fronten kan jag ju erkänna.

Motivation var det ja, jo. Mina år på den här jorden har inte lyckats få mig klokare i hur man lyckas skaffa sig motivation till saker. Det bästa svaret kanske är att man får motivation genom att lyckas. Men vägen till att lyckas kan vara väldigt dåligt upplyst och snårig och lyckas man inte tvinga sig till att lyckas, ja, då får man ju ingenting tillbaka.

Jag trivs inte bra av att inte göra någonting men jag våndas att plugga när det tar emot. När det är lätt och intressant går det hur bra som helst och jag får höga betyg. Men som alltid, är det ju så att vissa saker bara måste man göra, hur tråkiga de än är och det är det jag inte riktigt har lyckats lära mig. Kanske kommer jag att göra det nån gång, vem vet?