Det här ett bevis att jag existerar. Den här bloggen är till för att påminna både mig själv och andra att jag inte har försvunnit ut i tomma intet. Att jag faktiskt lever och att jag inte har förlorat förmågan att skriva.

Bloggandet verkar vara ett bra sätt att få ut det som göms i medvetandet. Det som annars bara flyktigt ryms inom en och som aldrig blir nerskrivet. Frågan är om alla tankar är värda att skriva ner. Kanske finns det saker och ting som aldrig borde lämna ens huvud, kanske finns det tankar som måste glömmas så fort som möjligt. Jag vet inte.

Om jag känner mig själ så kommer jag inte att skriva här särskilt ofta. Jag är alldeles för lat för att skriva kontinuerligt och ibland har jag helt enkelt inte lust för att jag inbillar mig att jag inte har något vettigt att skriva överhuvudtaget. Ibland känns allt jag har skrivit som rena skiten. Ibland precis tvärtom. Jag kanske inte borde tänka så mycket och skriva i stället...