Jag sitter och stirrar på ett vitt papper. Eller, egentligen är det inte ett vitt papper utan något som liknar ett vitt pappersark på en skärm. Ja, exakt det som jag nu har börjat fylla med bokstäver. Klockan är 23.37 och jag kan som vanligt inte riktigt somna. Massvis med tankar rör sig bakom pannbenet och jag kan bara inte riktigt sortera allt, därför tänkte jag att jag kanske skulle försöka mig på att göra något som ibland kan hjälpa att organisera tankarna lite; att skriva ner dem.
Först och främst, jag har inte kommit särskilt långt i livet sedan jag skrev här sist. Jag är fortfarande arbetslös, hoppade av en utbildning jag gick för ett par månader sedan. Sedan dess har jag inte gjort särskilt mycket. För snart en månad sedan fick min mor en stroke, hon hamnade på sjukhus. Ett tag trodde jag inte att hon skulle överleva, läkaren sa att det var fifty/fifty och det gjorde mig väldigt ledsen. Jag bor sedan några år med mamma och om hon hade försvunnit ur mitt liv så hade det känts otroligt jobbigt med tanke på att jag då i princip skulle bli helt ensam, utan någon egentlig nära familj och iofs inte heller någon avlägsen familj heller att räkna med.
Men hon överlevde och befinner sig just nu på ett korttidsboende, tanken är att hon ska återvända hem inom någon vecka och imorgon är det ett möte med kommunen om hur hennes hjälpbehov ska se ut med biståndshandläggare, sjuksköterska, god man och mig.
På grund av att jag har bott med mamma har vi kunnat dela på kostnaderna för att bo i huset och det har fungerat bra. När mamma nu är såpass sjuk att hon egentligen borde komma in på ett boende så lämnar det mig i en ganska jobbig sits. Jag kommer få svårt att överleva på den inkomst jag har nu om jag ska bo kvar i huset men jag tänker försöka få det att funka, genom att leva så ekonomiskt och sparsamt jag kan, borde det gå att betala de kostnader som finns för att bo här. Jag är dock orolig för hur det kommer att sluta och hur allt kommer att fungera, om jag kommer att bo i huset ensam.
Sedan är det läget i världen som bekymrar mig. Jag nås hela tiden av nyheter om vad som sker i det stora landet i väst, dvs. USA och jag blir starkt påverkad av det, trots att jag försöker att skärma av mig så kan jag bara inte stoppa mig själv från att gå in och läsa. USA går mot en väldigt auktoritär riktning under Trump. Samtidigt sker det ohyggliga krigsförbrytelser i Israels krig i Gaza som jag mår uppriktigt illa av att följa. Kriget i Ukraina pågår än och trots massa så kallade "fredsförhandlingar" händer inget utan hundratals dör varje dag på båda sidor. Samtidigt som allt detta händer börjar AI bli riktigt kraftfullt och det pratas mer och mer om en "singularitet" ska komma där AI blir självmedvetet.
AI är fantastiskt men det är också skrämmande på grund av att vi inte riktigt vet vad det ska leda till. Om det blir till stor hjälp för människan eller om det tvärt om kommer att leda till att folk mister sina jobb med massarbetslöshet som följd, något som utan tvekan lär innebära stora påfrestningar för samhället.
AI har chansen dock att leda till att vi får ett kraftfullt hjälpmedel till att exempelvis hitta botemedel mot sjukdomar exempelvis. Det kan leda till mycket positivt också.
Jag har tagit en lergigan och ska väl försöka runda av snart. Det blev en liten text av mina funderingar och jag kommer knappast vinna Pulitzer-priset för den men det gjorde i alla fall att jag kände mig lite lugnare. Samtidigt har jag lyssnat på skön musik av ett jazzband som heter Ancient Infinity Orchestra och deras skiva River of Light. Härligt avslappnande spirituell jazz.
