Inte längre där

 Jag tänker på dig ofta

Jag kan erkänna det nu
Ibland på fyllan slår jag ditt nummer
Men jag fegar alltid ur
Jag glömde hur man längtar
En konsekvens av att ha allt
Men det finns ingenting som lever här
Sen du försvann
Varför orkar jag aldrig vänta?
It's the story of my life
Men jag hade aldrig ditt tålamod
Jag bara jagade nästa high
Nästa high
Jag bara jagade nästa high

.....

Jag glömde hur man längtar. Jag saknar. Jag saknar och vill så himla mycket.

....

Våra drömmar är som filmer. Filmer vi såg såg som barn. De utspelar sig på natten. Men vi drömmer bara på dagen.

....

På natten händer saker. Men det är aldrig tillräckligt.

Det tangerar ibland någonslags halvdan idyll.

....

Och i mitt huvud repeterar jag tal
Alla misstag, alla dåliga val
Allt ouppklarat går i arv till våra barn

Vi säger samma saker
Försöker hitta nya ord
Men det är alltid samma människor
Som trampar samma gamla jord

....

När ska jag kliva ur mitt skal? För mig finns endast någonslags glädje att hitta i andra människor, relationer. Värme, kärlek och omtanke. Det är målet men otroligt svårt.

...

Du är allt jag vill ha, du är allt jag vill vara.

....

All energi jag ger, all känsla, värme.

Vill jag ha tillbaka.

Annars är allt förgäves. Jag är ingen outsinlig brunn.

Ger jag tillräckligt för att kräva nåt tillbaka?

...

Sommaren kom som ett grymt litet barn
Du sa att nu är det äntligen över
Alla vänner vi har
Well, de få vi har kvar
Är det enda vi egentligen behöver

...

Allt jag behöver är vänskap. Så var min vän. 

...

Vi kommer aldrig vara säkra på vår sak
Vi kommer alltid tveka
Du kommer alltid ha en plats
I mina drömmar, mina minnen som den rätta
Men i bruset är det svårt att höra ljudet av ett annat hjärta

Om du visste vad du ville skulle du få det du ville ha
Om du visste var du skulle skulle du komma dit en dag

....

Vad är jag? Jag vill bara leva fullt ut, inte vara fjättrad av fängelset som heter egot. Kunna se den nakna sanningen i vitögat och vara öppen för den, ta emot 

den och vara stolt. Vara mig själv.

....

Tack för ordet. Tack Kent.

Ångestfri?

Jag har länge lidit av emellanåt svår ångest. Naturligtvis jag funderat en hel kring dess ursprung och vad man kan göra åt den.

I det korta perspektivet så finns för mig endast två saker som lindrar: musik och mat.

Lyssnar jag på musik som jag tycker om blir jag lugnare och ångesten släpper lite.

Samma sak med god mat.

I det långa perspektivet är det svårare. Det enda som egentligen hjälper är att man konsekvent jobbar åt ett håll som tar en nånvart. Det vill säga att man ens handlingar utförs i enlighet med vad som kan resultera i en stabil och trygg tillvaro. Där är två saker avgörande. Relationer och ekonomi. Har man bra och trygga relationer och en välfungerande och stabil ekonomisk situation så mår man bra. Enkelt va?

Nej, för att göra sig av med reptilhjärnans ständiga krav på kortsiktiga belöningar krävs mycket självdisciplin och ”grit”. När jag nu har jobbat på det företaget jag jobbar på har jag mer eller mindre tvingat mig själv att prestera enligt de krav som finns, trots ibland svår ångest och leda. Resultatet? Mindre ångest i längden och en bra känsla när man går hem.

En annan viktig sak är i alla fall för mig att ha ordning och reda hemma samt en trivsam plats att bo på.

Allt det här är väl självklart egentligen och inget konstigt alls. Men det tar verkligen tid att jobba upp den tillvaron man önskar. Det gör de för de allra flesta.

Sen kan så mycket komma emellan och sätta käppar i hjulen.

Nu ska jag jobba vidare efter min lilla paus här. Miles Davis i lurarna. Det känns bra inatt.