Idag hade jag behövt en ordentlig kram. Det finns en del att vara ledsen över nu. Jag besökte min far i söndags och det känns som han bara blir smalare och smalare, trots att han äter som han ska och får näringsdryck. Sedan har vi min kusin som har blivit diagnosticerad med obotlig cancer och slutligen min mor vars knä har svullnat upp och gör att hon knappt kan gå. Ovanpå har vi allt det gamla vanliga jag har att noja mig över. Ju sämre jag mår, desto mer ensam känner jag mig och desto mer saknar jag S. Jag hade gjort mycket för att få en välmenande och varm kram från henne. När jag mår så här så får jag för mig att trots att vårt förhållande hade sina avigsidor så var hon min enda chans till att spendera livet tillsammans med någon som har en varm famn när man som bäst behöver den, någon att älska och bli älskad av. Men jag kommer aldrig att höra av mig till henne igen. Hon har gjort det glasklart att hon inte vill det och jag ska respektera det. Men här kan jag inte hjälpa att skriva om min saknad. Det känns som det lättar lite när man väl har skrivit ner det.
Jag ska göra så gott jag kan för att inte börja må så dåligt att jag börjar få en massa sjukfrånvaro igen. Dit vill jag inte. Det gäller att hålla sig flytande så långt det är möjligt.
On a more positive note så har jag skaffat lite nya fiskar till mitt akvarium. Men jag börjar fundera på om den kampfiskhonan jag hade sen innan verkligen är en hona, jag köpte nämligen en ny idag och den gamla honan beter sig precis som en hane. Det känns som den har attackerat en av mina neontetror och bitit av en del av stjärtfenan. Vi får se om hen (han eller hon?) förändrar sitt beteende och slutar jaga den nya honan. Har även skaffat ett mal till, fast av en annan art en den jag redan hade. Den gillar jag skarpt. Vi får se hur de 4 nya fiskarna jag köpte idag kommer att acklimatisera sig. Jag hoppas på det bästa, så att det inte blir en tragedi även där.
Annars har jag lyssnat mycket på Steven Wilsons senaste album "To The Bone". Det växer på mig för varje gång jag lyssnar igenom det. Tyvärr har ginza strulat så att jag inte har fått vinylen än men jag får väl den förr eller senare hoppas jag. Det verkar ha varit ett högt tryck på hans vinyl för den blev faktiskt listetta i Sverige när det gäller sålda vinyler! Fantastiskt.
Har inte skrivit på ett tag. Jag har inte riktigt känt för det. Mitt självförtroende är ganska lågt nu. Som med det mesta annat så är det dynamiskt och föränderligt så jag tror att ändå att jag kommer återfå lite av mitt självförtroende snart. Det är bara det att jag känner att jag inte är purung längre, bor i en liten håla i en etta, har inget prestigefyllt och välbetalt jobb. Jag blir varken yngre eller smalare. I alla fall det senare kan man kanske ändra på men i stället för att försöka gå ner i vikt och träna så slänger jag i mig en massa skräpmat och godis. Allt detta tillsammans gör mig ju naturligtvis inte särskilt attraktiv hos det motsatta könet. Det är därför fel att skylla på någonting annat än just ovanstående om man ska försöka förstå varför jag är singel. Det verkar vara som att de allra flesta är överens om att man ska älska sig själv innan man kan älska någon annan. Och så är det väl tyvärr. En som är fylld med tvivel och har dåligt självförtroende utstrålar dessutom inget positivt. Det är väl så att det mesta man vill i livet, om det så är att skaffa en flickvän eller få ett bra jobb så måste man kämpa hårt för det. Jag kan dock tycka att det kan kännas lite orättvist. Skulle jag vara diskvalificerad från att älska någon och bli älskad bara för att jag inte har ett gott självförtroende? Är jag inte värd kärlek bara för att jag inte har ett prestigefullt jobb eller bor i en fin och dyr lägenhet? Jag känner att jag ändå skulle kunna erbjuda en tjej mycket. Jag kan tycka att jag har en del riktigt bra sidor som en tjej nog kan tycka om. Jag är godhjärtad, intelligent och mycket lojal och ställer upp för dem som jag tycker om. De tre egenskaperna borde nog kunna tilltala en del, men vad vet jag.
Just nu räcker dock min energi med nöd och näppe till att sköta mitt jobb. Jag vet inte riktigt hur jag ska finna orken att ge mig i kast att ge mig in på lite mer ambitiösa planer. Men återigen så är det väl något som är dynamiskt och ändras. Ibland har man perioder med låg energi. Detta till trots har jag dock gett mig kast att lära mig att bli bättre på att spela gitarr och när livet känns trist så brukar det hjälpa att sätta sig och öva. Jag skaffade mig en riktigt fin PRS gitarr enligt bild nedan:
Denna tingest skänker mig mycket glädje. Musiken på det stora hela är den helande kraften som gör att man kan stå ut med livet på den här planeten när livet känns grått.
Ett annat av mina stora intressen är klockor. Här är en bild:
Märket är en Citizen och modellen heter JY0020-64E Super Skyhawk. Den har en massa olika funktioner och är radiokontrollerad efter ett atomur i Tyskland. Man behöver alltså aldrig bry sig om att ställa tiden, det sker helt automatiskt. Man behöver heller inte byta batterier eftersom den drivs av solljus. Den har en massa olika funktioner och är pilotklocka. Jag fick den till ett fantastiskt pris och kunde inte motstå den när jag märkte att jag hade fått en utbetalning av några extratimmar samt semesterersättning från sommarjobbet som i princip täckte kostnaden för klockan.
Så även om mycket av min glädje kommer från sådana saker som gitarrer och klockor så är det ändå glädje och har med mina stora intressen att göra. Måste erkänna att när jag började skriva det här inlägget så kände jag mig rätt nere men efter att jag drog igång den här låten:
och började sammanfatta lite av det saker jag har funderat på så kändes allt lite lättare. Allt är som sagt dynamiskt. Jag ska försöka jobba på att återfå min energi och självförtroende så att jag kan utföra stordåd återigen.
