Jag har länge trott att jag är en ganska bra person i grunden, trots mina tillkortakommanden. Jag har en viss intelligens och allmänbildning och jag försöker vara en god medmänniska till de flesta. Det är väl gott så, men det finns flera kriterier som man borde uppfylla ifall man ska ses som en bra person. Eller åtminstone så tror jag inte längre kan se mig själv som en stark person. Jag är nog ganska svag. Varför säger jag det? Jo, de flesta jobb som jag har lyckats få har jag varit tvungen att avbryta på grund av ångest. Jag undrar ifall det gör mig svag. Jag har oftast kämpat tills jag inte har orkat längre men är den tröskeln lägre än för andra människor? Vad betecknas som "normalt" med ångest innan folk hade gett upp? Jag kommer aldrig att veta. Är jag en "quitter" helt enkelt. Är jag arbetsskygg? En förlorare? Hade någon annan, helt vanlig person gett upp långt tidigare eller långt senare än jag? Jag kan omöjligt veta och det kanske är lika bra.
Allt jag vet är att jag inte mår bra men ibland vet jag inte alls varför, jag förstår inte hur man kan ha så här mycket ångest hela tiden. Ingenting är ett direkt hot men den här tillvaron jag lever, den är så ostimulerande och jag känner en stor avsaknad av kärlek och familj. Jag känner att jag är ensam största delen av tiden och att inget jag gör är viktigt för någon eller att det jag gör har någon som helst betydelse för mänskligheten. Det är väl där som svaret ligger antar jag.
