Tiden går. Jag har inte känt någon inspiration alls att skriva här. Det finns en otrolig massa saker att skriva om. Men jag kan liksom inte hitta koncentrationen och finner det svårt att formulera mina tankar.
Har försökt otaliga gånger. Det har blivit en massa utkast. Men det mesta har hamnat i papperskorgen. Det handlar inte om prestationsångest. Det bara blir inget skrivet. Jag känner mig rätt uttömd av livet som det är redan.
Jag har fått jobb är väl den enda riktiga nyheten. Resten går väl också åt rätt håll. Vad mer finns att säga? Vi har ett krig i Europa. Tiotusentals människor döda. Upplopp i en massa städer. Pandemin som typ är "över" och klimatförändringarna som inte direkt saktar ner. All information trycks ner i huvudet och jag vill bry mig, vill försöka göra något åt det, men jag orkar bara inte.
Ska det vara så? Att löpsedlarna bara fylls med mörker och man har inte ens lust att diskutera jävulskapet längre.
Musiken helar som vanligt. Just nu lyssnar jag på To Whom It May Concern av The Civil Wars.
Och på dejtingfronten intet nytt. Jag skickade 4 i min mening rätt charmiga meddelanden till tjejer på happypancake. Men det är som om jag befinner mig på en annan planet. Inget svar. "Unto the next"- Tänker både männen och kvinnorna men män och kvinnor befinner sig så långt ifrån varandra i dejtingvärlden just nu så jag vet inte hur det är möjligt att närma sig varandra.
Kvinnor måste ständigt vara på sin vakt och vanliga hederliga män måste försöka slå sig fram genom en strid ström av sexgalningar. Hur blev det så här?
Adjöss och tack för fisken.
