Det finns inga bevis för att Gud inte existerar heller. Jag kan därför inte hävda att jag vet att Gud inte existerar. Jag lämnar frågan obesvarad.
Det jag däremot funderar på är vad en tro på gud hade gett mig. Hade det på något sätt gjort mig nån nytta? Hade det lindrat min ångest? Gjort mig gladare? Gett livet en större mening?
Jag tvivlar på det. Samtidigt så har jag många gånger i mitt liv, när jag känt mig svag, bett till "gud" om hjälp. Det har varit ett sätt att rikta vädjan till något. Tror inte att det har hjälp mer än i stunden, just då. Mina böner har knappast hörsammats.
Jag skulle vilja ha en tro på att Gud hjälper. Det här varit skönt på något vis. För det hade känts mindre ensamt då. Som om någon vakade över mig. Kanske gör någon det ändå. Vem vet? Måste man veta allt? Nej, det borde ju räcka att man tror. Man behöver inte manifestera sin tro inför andra. Man behöver heller inte gå i kyrkan eller tillhöra någon specifik religion. Man kan använda konceptet "gud" på sitt egna lilla vis. För det kanske som sagt gör att saker får lite mer mening. Och i sina svaga stunder kan man ha någon att vända sig till. Utan att man förutsätter att denna Gud som man pratar med någonsin kommer hjälpa en. Men det kan i alla fall göra att man orkar kämpa.
Det är så jag ser det i alla fall.
Annars rullar livet på. Det är inte särskilt dåligt just nu. Allt går upp och ner. Just nu är det mer upp än ner i alla fall.
Lyssnar som vanligt på jazz. Just nu på Brad Mehldau Trio.
