Jag kom och tänka på en låt av R.E.M. som heter "Daysleeper" nu när jag jobbar natt, det är en fin låt som jag kan identifiera mig med lite. Jag gick på mitt pass 21.45 och nu är klockan 04.24 och denna natten segar sig verkligen fram. Förra gången jag jobbade natt tyckte jag att det gick snabbare. När alla nattsysslorna är gjorda så har man möjlighet att göra lite vad man vill för att se till att hålla sig vaken. Förra gången hade jag med mitt Nintendo Switch och satt och spelade en del. Inatt har jag också med det men jag kunde inte ta mig för att spela, ej heller att läsa den bok jag har med mig (Vindens skugga av Carlos Ruíz Zafón). Däremot såg jag en rätt bra film på Netflix vid namn I am mother, som handlar en framtid där mänskligheten har blivit utrotad.
Sen jag sa upp mig från mitt jobb på Vipan har jag inte riktigt varit mig själv. På ett sätt kändes det bra att säga upp sig. Jag behövde komma därifrån och börja om på ny kula. Samtidigt så har det inneburit att jag inte har haft ett fast jobb utan tvingats jobba inom vikariebanken. Jag har definitivt inte varit sysslolös utan jag har haft tillräckligt med arbete för att klara mig ekonomiskt. Nu har jag dessutom blivit inbokad för två intervjuer och jag hyser hopp om att det ska ordna sig jobbmässigt så att jag har nåt mer stabilt jobb till hösten. Men tills dess att jag får det så kommer jag inte känna någon ro i kroppen. Det finns naturligtvis andra saker som gör mig orolig, som alltid min mor och moster, där jag känner att trots det att jag gör mycket för dem ändå inte gör tillräckligt. De har genom min försorg fått hemtjänst och städning. Men speciellt min moster är ett problem då hon varken blir yngre eller friskare och det gör förvisso inte min mor heller. Att dessutom behöva se till att villan de bor i inte förfaller tär på krafterna. Huset hade behövt säljas och moster skulle behöva komma till ett äldreboende. Men min moster är svår då hon tackar nej till den hjälp hon kan få och min mor vill absolut inte flytta från villan.
Allt detta gör att jag går runt och bär på en del ångest och ibland räcker inte orken för allt jag egentligen skulle vilja göra. Jag har slutat sända mitt jazzprogram varje onsdag, jag är inte särskilt aktiv inom miljöpartiet och minifestivalen jag hade tänkt att arrangera blev det inget av. Krafterna räcker bara till att se till att jag gör mitt jobb, så jag kan försörja mig.
En ljuspunkt är att jag har träffat en tjej. Vi träffas rätt ofta och hon är en person som har en förmåga att ge mig energi. Men med tanke på allt som jag skrev ovan har jag inte riktigt kunnat ingå i ett riktigt förhållande med henne men vi träffas och tar saker som de kommer, utan att stressa in i något.
Jag önskar att det kommer kännas bättre när sommaren är över och hösten börjar. Då kanske jag jobbar på ett nytt jobb, har börjat sända mitt radioprogram igen, är mer aktiv inom mitt parti och helt enkelt mår bättre. Fram tills dess är det bara att hålla huvudet över ytan och kämpa på.
