Tror att lösningen på många psykiska problem är kärlek och omtanke. Går man till en psykolog ska det ältas in absurdum. Man får kanske piller. Pratar man med en vän så vill hen gärna diskutera fram lösningar. Men oftast behöver man bara höra hur bra man är, vad man betyder för någon och hur man finns i tankarna. Jag känner att kärlekstörsten är stor i det här samhället. Ibland en törst som tar mycket tid att släcka. Piller och psykologer i all ära. Men familj och vänner är de som verkligen kan betyda något. I stället anses det ”jobbigt” och när någon pratar om sånt här. Men känslorna finns där ändå. Att det känns konstigt att prata om sånt här bevisar väl bara att många har ett problem med det. Att det behöver komma upp till ytan och att folk behöver lära sig att hantera känslor. Jag försöker öppna upp. Vad sägs om att försöka du med?
Om två dagar är det alla hjärtans dag. Behöver du en ursäkt för att visa någon du har nära lite omtanke och värme så har du chansen. Visa det inte genom massa prylar. En enkel ros räcker gott. Ge hen i stället din uppmärksamhet. Lyssna. Stäng av mobilen.
