Våren dröjer och det är inte gynnsamt för livsbalansen.
Det finns ett uppdämt behov av ljus och värme.
Jag sover bort eftermiddagarna och när jag vaknar på kvällen
är det mörkt.
Länge fanns det en känsla av att mörkret var min vän.
Sen steg en ljuskälla så stark i mitt liv att de timmarna
som gick åt att leva ett bortdomnat och kravlöst liv inte längre kunde
uppväga känslan av att dansa i ljus och grönska.
Men ibland, då och då, återkommer den mörka strimman
under gråa dagar och lägger sig som en slöja över mig.
Det är då orken och viljan att bli en ljusets förkämpe
suddas bort och övergår i en slags bitter vägran.
Kom vår, kom ljus, kom värme.
Kom grönska, kom min älskade.
Tillsammans raderar vi bort mörkret.
